Sveriges barn halkar efter

Publicerad i Dagens Industri den 19 oktober 2015

I morgondagens fabriker sker tillverkningen helt automatiserat. Maskinerna kan diagnostisera sina egna fel och själva utföra reparationen – men styrsystemen kommer att programmeras av människor. Morgondagens gator kommer trafikeras av självkörande bilar – men algoritmerna kan bilarna inte skapa själva. Morgondagens kassörskor är ersatta av mobilbetalningar – men betaltjänster kräver utveckling. Morgondagens skola ska säkerställa att varje elev går ut väl rustad för framtidens arbetsmarknad – men ingen har lagt programmering på schemat.

Vi kan diskutera hur snabbt automatiseringen slår till, vilka yrken som drabbas hårdast och i vilken omfattning datorerna eliminerar behovet av anställda. Oavsett svaret kommer kompetens kopplad till programmering, mjukvaruutveckling och digital design att öka. Redan i år uppskattar EU att det behövs ytterligare 900,000 programmerare.

I förra månaden kom äntligen nyheten att Skolverket har fått i uppdrag att utarbeta nationella IT-strategier. Resultatet ska presenteras för regeringen under 2016. Det är på tiden om vi ska komma ifatt de 12 EU-länder som redan har programmering inskrivet i läroplanen. Estland startade redan 2012. I Storbritannien undervisas barnen från årskurs 3 i 3D-visualisering och CAD-teknik och i årskurs 7 ska man kunna minst två språk. Observera att då talar vi om programmeringsspråk. I Finland finns programmering på schemat från och med i januari 2016.

I ett land som anser sig vara föregångare i IT-frågor är det anmärkningsvärt att vi har hamnat så långt efter när det gäller utbildning. Vi lär barnen att laga mat, ta hand om barn, svarva och sy korsstygn, men inte hur man skriver kod. Och vi har en lärarkår som aldrig har fått lära sig programmering, vilket i dag saknas i de flesta lärarutbildningarna. Skolinspektionens granskning av nuvarande teknikundervisning, som alltså inte innehåller programmering, visar att det finns stora brister i lärarkompetens och läromedel. Till följd av detta genomförs endast hälften av de i schemat inskrivna undervisningstimmarna. Barnen börjar skolan med digital kompetens, teknikglädje och självförtroende i ryggsäcken, tjejer i lika stor utsträckning som killar. Men i skolan går det utför. Andelen elever som tycker att teknikämnet är meningsfullt och användbart sjunker drastiskt mellan årskurs 5 och 9.

Det är dags att slå hål på myten om generation ”digital natives”. Hur snabbt samhället än utvecklas kommer vi inte att kunna avla fram barn som talar programmeringsspråk från födseln. Det är en inlärd kunskap. Visst är dagens barn oerhört sofistikerade digitala användare. De rör sig obehindrat mellan sociala medier, YouTube och diverse applikationer. Men det är skillnad mellan att konsumera på en iPad och att kunna skriva algoritmer, skapa nya program och lösa tekniska problem. I amerikanska skolor överges surfplattor eftersom utvärderingar har visat de fördummar med sina eleganta förpackningar av skinande applikationer som ger små möjligheter för eleverna att själva förstå hur tekniken är uppbyggd.

En bred teknikkunskap är avgörande om Sverige ska behålla sin konkurrenskraft som nation och för att vi ska fatta rätt samhälleliga beslut. Det är en demokratifråga och blir allt viktigare oavsett yrkesval. Låt oss hoppas att Skolverkets nya IT-strategi ger oss mer än ett rejält kunskapslyft som tar oss ikapp övriga nationer. Den måste vara modig och låta tekniken ta lika stor plats som den har tagit i livet utanför skolan. Och snabbt, för resten av världen springer fort nu.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *