Jag vill leva i en smart stad

Publicerad i Dagens Industri den 7 september 2015

I dagarna nominerades de hundra indiska städer som ska ingå i nationellt program för smart teknikutveckling. Kina har utsett 193 för ombyggnation och Sydkorea har skapat världens första från grunden. Staden är i fokus och framstår som allt viktigare i förhållande till nationalstaten. I den internationella konkurrensen blir Sveriges ledande städer allt viktigare och runt om i världen tävlar städerna för att bli allt smartare.

Den stora skillnaden med den smarta staden kommer inte att vara hur den ser ut, utan allt som pågår under ytan. Staden får en central digital stadshjärna som reagerar på våra önskemål och individen betalar för sin medverkan genom att donera sin personliga data. I gengäld får invånarna en grönare stad där vi inte längre behöver elda för kråkorna. Vi kan använda planetens begränsade resurser exakt där och då vi verkligen behöver belysning, värme eller elektricitet. I Songdo i Sydkorea finns automatiska sopflöden som sugs direkt från individens hem in i en underjordisk kanal på enkel resa mot sopsortering. Staden blir mer effektiv då visualiseringar av var hyrcykeln, lånebilen eller drönaren står parkerad gör att vi kan dela på tillgångar. Staden blir snabbare eftersom vi har perfekt realtidsinformation om trafikströmmar och individen kan röra sig där vägar öppnar upp sig och parkeringsplatserna finns tillgängliga. Bilen självparkerar och trafikljus kan reparera sig automatiskt – innan vi har lagt märke till att de är trasiga. Staden blir säkrare genom kameror och sensorer som kan skapa trygghet. Vi tjänar alla på en stad som optimerar flöden så att vi kan andas luften, komma i tid och inte oroa oss för vår säkerhet.

Vi kommer att förstå den smarta staden bättre. Invånarnas data kan användas till detaljerade simuleringar av befolkningens reaktioner vid oväntade extrema händelser som en snöstorm, tågurspårning eller terrorattack – och till bättre förberedelser. Staden kan i realtid visa upp miljöeffekter av individuella handlingar, såsom luftens kvalitetsförbättring till följd av att jag cyklar istället för att ta bilen.

Blir då en perfekt smart stad omänsklig? De finns de som målar upp ett skräckscenario där vi inte bara blir av med vår personliga integritet utan även våra demokratiska rättigheter – då den smarta staden kan räkna ut vad vi vill och inte längre behöver be oss om våra röster eller våra säregna kulturuttryck. Om vi bygger uppifrån, med globala teknikleverantörer som glada påhejare, kan vi få se kusligt opersonliga städer där uppskattat kreativt kaos och kvartersfunk inte får plats.

Den teknologiska utopin är snarare att den smarta staden ger oss en mer rättvis fördelning av resurserna inom planetens begränsningar, och även bättre demokratiska verktyg som gör det möjligt för fler att engageras. En stad, som utöver smart effektivitet, även levererar livskvalitet och bjuder in individernas skaparkraft. I Paris kommer 5 procent av stadsbudgeten att lämnas till en öppen invånarbudget och Helsingfors har öppna tekniska plattformar som låter invånarna bygga sina egna lösningar ovanpå stadens digitala tjänster. Det riktigt revolutionerande vore om tekniken skulle kunna hjälpa oss att återskapa den inkluderande kvarterskänsla vi förlorade när staden byggdes sönder. När fler av stadens funktioner blir tillgängliga i invånarens hand, då kan vi verkligen utnyttja kraften i en urban miljö. Det är en kraft jag vill ha som en av stadens många invånare och en kraft som Sveriges städer behöver i den internationella konkurrensen om framtidens talanger.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *