Arbetsam teknik

Publicerad i Dagens Industri den 13 februari, 2017

Debatten om robotar som tar över jobben låter emellanåt som en automationsapokalyps. Yuval Harari, författaren till Homo Deus, menar att vi snart har en “värdelös klass” som inte kan jobba alls och forskarna rapporterar om att hälften av alla jobb kan automatiseras bort. Att robotar och artificiell intelligens ersätter vår försörjningsförmåga skrämmer oss. Arbetslöshet är den fråga vi nu bekymrar oss mest för i världen, enligt en undersökning av Ipsos.

Vi borde fokusera mer på att återuppfinna yrken än att diskutera de som försvinner. Enligt en studie av McKinsey Global Institute är det nödvändigt att få tillbaka den bortrationaliserade arbetskraften till värdeadderande yrken i samma takt som vi driver på automatiseringen. Konkurrenskraften ökar och välfärdsamhället effektiviseras av automatisering, men det räcker inte för att bibehålla vår önskade tillväxttakt. För företagen är effektiviseringsvinsterna uppenbara, för samhället i stort blir bilden mer komplicerad. När befolkningen blir allt äldre ökar vår försörjningsbörda i ett rasande tempo. Vi har inte råd att låta människor gå hemma.

Det är svårt att se vilka framtidens yrken blir, men vi måste ändå börja att lägga pusslet.Vi vet att vi kommer att ha stor efterfrågan på all digital kompetens som får datorerna och robotarna att göra det vi vill, samt alla kreativa och vårdande yrken som kan göra det datorerna (ännu) inte kan. Allt annat blir mindre värt. Enligt Gartner kommer 45 procent av de mest snabbväxande företagen snart att ha fler smarta maskiner än anställda. Vi kommer att behöva lära oss att arbeta sida vid sida med robotarna. I Sverige har vi redan problem med ett utbildningssystem som inte håller jämn takt med omvärldsförändringar. Enligt UKÄ har endast en tredjedel av Sveriges utbildningsgrupper balans mellan arbetsmarknadens efterfrågan och antalet examinerade. Detta redan innan automatiseringen har slagit till med full kraft (till exempel anser inte verket att det råder brist på så kallade “datautbildade”, trots att resten av världen skriker efter dessa).

Vi kan också förbereda oss genom att öka flexibiliteten och vidarelärandet av arbetskraften. Egenföretagare i en gigekonomi, där digitala tjänsteplattformar effektivt kan få utbud och efterfrågan att mötas, kan bli den buffert som behövs för en rörligare arbetsmarknad. Vi behöver kanske ett nationellt uppgraderingsprogram av kompetenser, vilket kan baseras på den ökande tillgången på data över hur yrken uppstår, förändras och försvinner. I Australien uppskattar man att inom 2-5 år kommer 90 procent av arbetskraften att behöva enklare, och 50 procent mer avancerad, teknisk kompetens. Företag kan få incitament till att ta ett större ansvar för att skapa anställningsbara medarbetare. I USA gör AT&T en enorm samhällsnytta när de skickar samtliga 247 tusen anställda till utbildning inom dataanalys.

Oro för jobben kan lätt översättas till protektionistiska lösningar som må ge illusioner om att göra landet “great again” – men inte bygger för framtiden. Sverige har många styrkor på framtidens arbetsmarknad. Våra fria universitet blir en avgörande tillgång när de ställs om för att bättre balansera behovet av nya kompetenser och utbildningar för livslångt lärande. Vår tradition inom design och kreativt skapande med hjälp av teknik, fortsätter att bli vinnande och med nya flexibla arbetsformer kommer kulturer baserade på kollaborativ problemlösning, gammalt hederligt grupparbete, snarare än hierarkiskt disciplinärt tänkande att vara än mer unika.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *