Diskriminerande algoritmer

Publicerad i Dagens Industri den 6 november 2017

Varje gång jag ska välja en film att se slår det mig att de med högst ranking inte lockar. Jag undrade länge om det var något fel på min smak, men nyligen avslöjade tidningen Wired att IMDbs filmtopplista låter algoritmer bearbeta röstningsdata som kommer från över 70 procent män. Filmsajten Rotten Tomatoes baserar sina dataanalyser på andra recensioner, men med lika stor andel män. Algoritmerna definierar alltså världens bästa filmer enligt mäns preferenser. Filmer som rankas högt av kvinnor har inte en chans att ersätta Gudfadern och The Dark Knight.

I den aktuella och efterlängtade jämställdhetsdebatten är det intressant att reflektera över vad som händer med könsroller när artificiell intelligens tolkar vår data och hjälper oss att fatta beslut. Ny forskning från Princeton, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science, visar att algoritmer i större utsträckning associerar ord som ”ledarskap” och ”lön” med män, medan ord som ”hem” och ”familj” oftare kopplas till kvinnor.

Vid maskininlärning, när datorer går igenom stora mängder träningsdata och lär sig genom exempel, används sedan länge ingrodda stereotyper som gömmer sig i våra vardagsliv. Maskiner som ska lära sig att förstå mänskligt språk utgår från principen att ett ord bäst definieras genom vilket sällskap det har av andra ord. Maskinerna tolkar därmed den semantiska innebörden av ordet ”dator” som något som är kopplat till män, och ordet ”handarbete” som något som är kopplat till kvinnor. Det statistiska tillvägagångssättet fångar den kulturella och sociala kontexten av ord, på ett sätt som uppslagsböcker aldrig har gjort – och algoritmen får med sig våra mänskliga fördomar.

Vi smittar algoritmerna ytterligare genom vår användning av digitala tjänster. De flesta som får i uppgift att rita en sko gör en manlig känga och en majoritet av bilder som fotograferas av viktiga yrken föreställer män. Enligt forskare vid University of Virginia hittar maskinerna könsassociationer till en tredjedel av alla objekt och än fler av alla verb. Googles mjukvara översätter könsneutrala pronomen från flera språk till ”han” när det handlar om läkare och ”hon” när det handlar om sjuksköterskor. Det är statistiskt korrekt att fler läkare är män, men inte något som bör kommuniceras som en given förutsättning.

Microsoft har visat att maskiner som tränar upp sig på fördomsfull ursprungsdata inte bara återspeglar könsdiskriminering. Deras algoritmer kopplade samman män med ordet ”programmering” i än högre utsträckning är vad datan faktiskt visade.

När AI-baserade system tar sig an allt mer komplicerade uppgifter ökar riskerna med automatiserat beslutsfattande. Om en framtida köksrobot serverar en man en öl och hjälper en kvinna med disken, är det nog så irriterande. Men när robotar guidar män och kvinnor till olika utbildningar, jobb och pensionsplaceringar blir konsekvenserna betydligt mer allvarliga.

Etiska frågor om vilken värld vi vill lära datorerna och hur vi får våra system att verka i önskvärd riktning framåt är högst aktuella. Utbildningsmaterial för barn visar ofta upp en idealiserad värld, med kvinnliga förebilder i traditionellt manliga roller – och det omvända. På samma sätt behövs det könsmedvetna algoritmer och en modern version av en jämlikhetsombudshen som bevakar att olika individer behandlas rättvist. Risken är annars att den algoritmstyrda världen stör oss långt mer än några dåliga filmtips. Vi kan inte tillåta att AI-systemen håller oss fast vid dåtidens könsroller. Framtidens jämställdhet måste bli betydligt bättre än vår historia.

Om sanningen ska fram

Publicerad i Dagens Industri den 16 oktober 2017

På min dator rullar en video där Obama talar med sitt vanliga utseende och sin övertygande röst. Men orden som kommer ur hans mun är inte äkta. Forskare vid University of Washington har

använt artificiell intelligens för att översätta ljud till syntetiska munrörelser. Ett annat forskarteam har skapat en syntetisk röst av endast några få minuter av äkta röstinnehåll, nedladdat från YouTube, som lurar både publik och biometriska säkerhetssystem.

I dessa photoshop- och kamerafilter-tider har vi visserligen vant oss vid att bilder kan vara manipulerade, eller till och med ha kattöron som på Snapchat. Men hyperrealistiska videoklipp av världens viktigaste personer, som direkt ur munnen säger i princip vad som helst, är något annat. Vem ska vi då lita på?

Det blåser hårt kring de amerikanska teknikjättarna då de inte har uppmärksammat att dunkla och antidemokratiska krafter blir allt skickligare på att utnyttja sociala medier och sökplattformar för att sprida hat, hot och vilseledande information. Den växande gruppen av misstroende i samhället är bland de mest aktiva på sociala nätverk. Redan med nuvarande teknik kan de utnyttja mekaniken i sociala medier för optimal spridning av falska nyheter. De använder traditionella mediers nyheter och förvanskar dem till ett innehåll som passar deras syften. En nyhet i kvällstidningarna om brott i köpcentret Nordstan i Göteborg förvanskas till en no-go zon förstörd av ensamkommande flyktingar i förfalskningarnas maskineri. Därefter identifierar gruppen av misstroende snabbt socialt aktiva delare som sprider deras innehåll, ofta utan att ha en särskilt djup förståelse för vad de faktiskt delar. Algoritmerna plockar upp innehållet tack vare mängden delningar, och prioriteringen i sökmotorerna ökar exponeringen ytterligare. På så sätt får dunkla krafter allt mer av en agendasättande roll.

Priset vi betalar är en bristande tilltro. Pew Research Center menar att en stor majoritet av amerikanerna känner sig förvirrade över vad som är sann information. Ipsos visar att tre fjärdedelar av amerikaner som har exponerats för falska nyheter har i något läge bedömt innehållet som trovärdigt. Vi kan lära av utvecklingen i USA då falska nyheter i växande grad är en del av det svenska medieklimatet.

Fler får i dag nyheter via algoritmer än via redaktörer. Därför ökar trycket på de amerikanska teknikplattformarna att de ska använda de algoritmer som i dag sorterar information till att också identifiera falskt och hotfullt innehåll, som sedan kan nedprioriteras i sökresultaten. Cisco har vid tester med automatiserad faktakontroll lyckats identifiera 80 procent av all vilseledande information. Forskning vid University of Michigan visar att källor i sociala medier med falsk kommunikation har betydligt fler följare än de som kommunicerar rättelser – och grupperna är sällan överlappande. Det gör det än viktigare att filtrera redan innan ryktesspridningen tar fart. I vår del av världen är det viktigt att kräva att de filterverktyg som nu testas på engelska också rullas ut på vårt udda språk.

Enligt undersökningsinstitutet Gartner kommer nyhetskonsumenter inom tre år möta falsk och manipulerad information i högre utsträckning än de möter sann och objektiv fakta – till följd av mer avancerad manipuleringsteknik. Trollfabriker och misstroende får än mer kraftfulla verktyg och vi börjar få bråttom att skapa ett långsiktigt hållbart medieekosystem som sticker hål på filterbubblor, aktivt motverkar falsk informationsspridning och uppmuntrar öppen diskussion där olika åsikter möts. 

Hjärnans operativsystem

Publicerad i Dagens Industri den 25 september 2017

När Googles smarta glasögon lanserades för flera år sedan såg jag fram emot att äntligen ha namnet på alla jag har träffat, var jag träffade dem och vad vi pratade om rakt framför ögonen. Google Glass floppade som bekant då de blev socialt obekväma, men idén om att förstärka hjärnans prestation lever vidare. Drömmen om att kunna minnas allt som har hänt, läsa böcker och absorbera kunskap betydligt snabbare och förstå komplicerade problem utan ansträngning triggar såväl forskare som entreprenörer världen över.

Vid Southern California University försöker forskarenTheodore Berger att bygga ett implantat som är en förlängning till hippocampus, platsen i hjärnan som omvandlar korttidsminne till långtidsminne. Mannen bakom Tesla, Elon Musk, ligger också bakom initiativet Neuralink. Deras ambition är att kunna ladda ned egna minnen, men även ladda upp andras och kommunicera direkt från hjärna till hjärna, så kallat cybertänkande. Musk är övertygad om att biologisk intelligens och digital intelligens kommer att sammanfogas över tid genom en direkt kontakt mellan vårt centrala nervsystem och smarta nanoimplantat.

De flesta bedömer att det handlar om många års forskning innan det finns tillräckligt bra algoritmer och säkra operationsmetoder för att skapa hjärnimplantat. Det låter som science fiction, men redan för 35 år sedan förändrades livet för de första döva som fick artificiellt ljud genom ett chips i hjärnan. Nu opereras 45,000 människor årligen.

Den kan finnas enklare lösningar. Facebook avslöjade i våras ett team på 60 personer som samarbetar med några av världens främsta forskare för att med ultraljud och hundratals optiska bilder per sekund läsa av tankar som översätts till text. Det första delmålet med den automatiska hjärna-till-maskin-överföringen är att producera text fem gånger snabbare än vad som är möjligt med ett tangentbord.  

Tidigare har forskning om hjärnimplantat främst syftat till att behandla minnesrelaterade sjukdomar eller konsekvenserna av olyckor, men nu talar vi om en förändring av friska mänskliga egenskaper. Inlärningsförmågan kan stimuleras och individer kan göras mindre aggressionsbenägna. När förlamning gör kommunikation omöjlig är tekniken ett fantastiskt hjälpmedel, men vad är egentligen våra egna upplevelser när vi kan ladda upp någon annans minnen i hjärnan? Och vad förblir våra privata tankar? När en dator är uppkopplad mot hjärnan och vet vad personen tänker, blir gränsdragningarna utmanande. Facebook försöker lugna skeptikerna med att deras tekniska lösning inte kommer att handla om att dokumentera flyktiga tankar, utan om att omvandla det vi redan har bestämt oss för att dela till text.

Symbiosen mellan hjärna och dator må ligga långt fram i tiden, men vi utmanar redan i dag samhällets etiska normer genom att flytta ut en del av vår beslutsförmåga till avancerade algoritmer som analyserar personlig data, kodar av våra preferenser och därefter definierar vad vi borde köpa, lära oss mer om och skratta till.

Även om vi drömmer om ett perfekt minne mår de mycket få individer som redan har det, så kallade hypertymestiska personer som minns allt som har hänt dem i livet, ofta mycket dåligt. Minnet är en filtreringsfunktion. Vi vill glömma olyckor och misstag. En stor del av vem vi är som människor är vad vi minns och vad vi vet. Framtidens teknik kan leverera lösningar som förändrar definitionen av mänskligt medvetande, identitet och integritet. Om en mjukvara kan påverka din hjärna, kanske utan att du märker det, är det då fortfarande ditt egna beslut?

Turism på autopilot

Publicerad i Dagens Industri den 4 september 2017

Världens sommarturism går mot sitt slut med rekordsiffror. Allra mest rör sig kineserna och passerar därmed amerikanerna i utresandestatistiken. USA rapporterar att den genomsnittliga kinesiska turisten nu spenderar mer än någon annan och enligt Burberry är 70 procent av de som besöker deras butik i London från Kina. Resenäringen jublar åt statistiken, men bakom besökssiffrorna döljer sig en ny typ av turism som inte bara har med sig spenderarbyxor och resväska, utan även en medföljande digital assistent.

Mobilbotar kommer att kunna assistera våra resor från A till Ö. Samma virtuella agent som bokar resan kan med hjälp av artificiell intelligens skräddarsy upplevelsen även på destinationen. Tjänster, dagsturer och restauranger kan automatiskt förbeställas baserat på data om individens tycke och smak. Den virtuella agenten följer sedan enkelt med under resans gång för att uppmärksamma händelser på plats, agera turistguide vid sevärdheter och shoppa varor som samlas till en e-handelsleverans direkt till hemlandet.

Den artificiella intelligensen ger alltså möjligheter att skapa en exceptionell reseupplevelse, men kräver också stora mängder data och avancerad teknik. Samtidigt som hotell, museer och transportaktörer satsar stort – Starwood Hotels, Hilton och många fler bygger unika besöksappar – talar mycket för att den framtida resenärens krav på lokal service endast kan erbjudas av globala teknikplattformar. Det är inte lätt att vara en lokal båtägare som automatiskt skräddarsyr utflykter till turister utan att veta vilka de är. Det vet däremot Facebook, Google och liknande aktörer – som blir ett bekant filter på resa i främmande land. Det som var en svårgenomtränglig djungel av lokala rutiner, otillgänglig service och komplicerade bokningar i en annan valuta blir plötsligt precis som hemma. Med ny teknik stegras möjligheten att ta med våra vanor. Vi kan få menyn uppläst på vårt egna språk, ta med oss betalappar och använda våra medlemsklubbar med lojalitetspoäng.

Med de nya kinesiska turistströmmarna kommer också de första bevisen på att resenärerna inte letar samma lokala erfarenheter som förr. Ceasars Palace i Las Vegas gör det möjligt att betala med WeChat, Kinas största sociala plattform, på alla deras hotell, restauranger och spelautomater. Marriott har format ett joint venture med Alibaba, den kinesiska ehandelsgiganten. Även Apples röstrobot Siri flyttar in på hotellkedjan Aloft – en bekant röst som reglerar temperatur och ljus på rummet och KLM erbjuder sina biljetter via Facebook.

Kontakten med kunden lyfts bort från resebranschen, som riskerar att bli underleverantörer av hyfsat generiska nätter, biljetter och transporter. Skiftet som inleddes när gästerna valde den egna telefonen och paddans nedladdade filmer istället för hotelltelefonen och betalfilmerna i rummet forsätter i snabb takt. Takeoutmat kan enkelt beställas, tvätt hämtas, gympass och spabehandlingar bokas från lika femstjärniga aktörer utanför hotellets väggar – allt rekommenderat av assistenten i appen som därmed sitter på makten.

Turism är per definition mobil och med en virtuell assistent kan varje del av reseindustrin transformeras. Men gör artificiell intelligens resandet smartare? När varje turist kan röra sig tvärs över världen med sin digitala profil och assistent i bagaget blir världen i och för sig  mer anpassad, men också mer likriktad. Det blir enklare, mer bekvämt och förutsägbart. Risken är att vi skapar en inhemsk filterbubbla i den globala geografin. Det blir som hemma, fast borta.

Teknikinnovation för biosfärens välmående

Publicerad i Dagens Industri den 3 juli 2017

Sextio förväntansfulla teknikkunniga sociala entreprenörer från hela världen har samlats på Singularity University i Kalifornien för att under tio veckor fokusera på planetens största utmaningar. Entreprenörerna förväntas att genom exponentiell teknik identifiera lösningar som kan påverka minst en miljard människor till det bättre.

Stockholm Resilience Centre är inbjudna för att hålla i en utbildningsmodul kring planetära gränser och jag har fått förmånen att medverka. Det är tydligt att centret möts med stor respekt i Silicon Valley och att svensk klimat- och miljöforskning anses ligga i framkant. På agendan står människans inflytande över havens ekosystem. När en tredjedel av världens fiskbestånd är överfiskade, tre fjärdedelar av korallreven är hotade och vi år 2050 riskerar att ha mer plast i haven än fisk, blir den digitala tekniken ett möjligt verktyg för att vända utvecklingen.

När miljöforskare och hungriga sociala entreprenörer beväpnade med de senaste tekniklösningarna möter varandra uppstår magi. För att lösa planetens största utmaningar krävs disruptiva idéer. Om vi ska lyckas med en hållbar förvaltning våra gigantiska hav krävs att vi inte är blinda för vad som pågår i dess mest avlägsna delar. En bit i havsobservationspusslet är att använda de kommersiella båtarnas säkerhetssensorer som sänder geopositioner genom öppna kanaler. Global Fish Watch är ett av flera initiativ som bygger sofistikerade algoritmer för att översätta dessa signaler till öppna databaser över fiskeribranschens aktiviteter. Dessutom skickas realtidsbilder av jordens yta från en växande flotta av nanosatelliter i rymden – vilka även kan spåra mindre skepp och de som inte bär sensorer av diffusa skäl. Kombinationen av sensordata och satellitbilder skulle kunna bli en kontrollpanel som både spårar de som bryter mot regler – och guidar de andra genom att balansera behoven av fiske, marintransport och naturvård.

Vetenskapen får snart också bättre kunskap om hur det viktiga mikroskopiska undervattenslivet mår, tack vare självkörande undervattenskameror med 3D-optiska system. De skapar hologram av fytoplankton, omöjliga för det mänskliga ögat att upptäcka.

Och vad sägs om att använda ansiktsigenkänningsteknik till fiskansikten för att identifiera fiskarter och ge de kommersiella fiskeribolagen information om lämpliga mängder att plocka upp hur haven. Teknik som snart kan vara tillgänglig som datalager i dykarglasögon med hjälp av augmented reality.

Vi vet också att konsumentmedvetenhet skapar förändringstryck på de stora globala företagen. Flera rapporter beskriver hur så kallade AI botar, virtuella personliga assistenter i våra mobiltelefoner, snart kommer att ge oss proaktiva råd kring hur vis ska konsumera, äta och transportera oss. Tänk om de programmeras till något mer än kommersiella syften – och ger oss ständiga påminnelser om mer hållbara alternativ?

Londons borgmästare Sadiq Khan annonserade i förra månaden att London ska bli ett världsledande centrum för innovationer där hållbarhetsfrågor möter ny teknik och lanserade samtidigt en stor grön tech-inkubator. Det är ett område där investeringarna ökar och planeten skriker på hjälp. Sverige har världsledande miljöforskning, en vibrerande start-up scen och rankas dessutom högst i världen av Global Green Economy Index. Det är ett självklart område för Sverige att satsa än mer. Där exponentiell teknik tar sig an planetens utmaningar med hjälp av entreprenöriell kraft finns morgondagens lösningar. Allt annat kommer att ta för lång tid.

Den smartaste anställda är en AI bot

Publicerad i Dagens Industri den 16 juni 2017

I den välkända scenen från filmen Her slås Joaquin Phoenix förhållande till den artificiella intelligens-roboten Samantha i spillror när han inser att det inte var en unik relation, utan en dialog med en bot som simultant samtalade med 8 316 andra personer. De leende virtuella robotarna som i dag möter oss konsumenter i allt fler kundtjänster på onlinebanker och e-handelsbolag är visserligen inte lika smarta och vältaliga som Samantha, men precis som i filmen förväntas de simultant kunna hålla i mängder av olika konversationer och utföra lika många uppgifter.

En AI bot är en slags dialogrobot som imiterar konversationer med människor genom att använda artificiell intelligens. De är byggda för att svara på frågor, se mönster som inte är uppenbara för människan och lära sig av interaktionen för att hela tiden bli mer intelligenta. Men vad händer när en AI bot inte bara fungerar som kundtjänst, utan flyttar in i organisationen och blir företagets smartaste anställda? En gigantisk hjärna som simultant hanterar allt från försäljningsarbete och ekonomirapportering till produktplanering. Precis som i filmen Her, kommer medarbetarna att ha samtal med företagets smarta AI-hjärna. Gartner uppskattar att inom två år kommer vårt mänskliga språk att vara det huvudsakliga gränssnittet i alla nya informationshanteringssystem.

När allt fler yrken är beroende av stora mängder snabbföränderlig information, översätter AI boten komplicerade tabeller och databaser för att ge omedelbara svar på alla medarbetares direkta frågor. Dessutom blir AI botarna medarbetarnas bästa guide genom komplexa beslutsprocesser.

Vi vill gärna se beslutsfattande som en djupt mänsklig kompetens, men kanske kan artificiell intelligens bättre än människan analysera stora mängder ny kunskap, dra snabba slutsatser, göra sakliga utvärderingar av alternativa lösningar samt väga olika intressenters behov mot varandra för att skapa genomtänkta kompromisser. Lägg till det botens förmåga att simultant föra resonemang med olika expertkällor som ger fler perspektiv. AI boten kan fungera som en automatisk upplysningscentral för mängder av komplicerade frågeställningar tvärs över företagets enheter och informationssilos. Det kanske inte är en så dum idé med en AI bot i ledningsgruppen eller styrelsen trots allt.

The Economist Intelligence Unit uppger att 75 procent av alla företag kommer att implementera AI-lösningar inom de närmaste 3 åren. Det finns en stor effektiviseringspotential när ekonomiavdelningen kan lämna automatiska rekommendationer så fort ny relevant finansiell data dyker upp, projektkontoret kan låta AI boten sköta all planering och HR-avdelningens administrativa process kan översättas till en frågor och svar-bot som agerar enligt medarbetarnas specifika behov.

Vi kommer att föra en dialog med maskinerna som liknar det sätt vi i dag samtalar med våra medarbetare och chefer. Om Joaquin Phoenix hade sin Samantha, kan varje individ snart föra en intelligent konversation på väg in till jobbet med en bot som förbereder dagens uppgifter och ger rekommendationer inför kommande beslut. I teorin skulle samma AI bot i framtiden, utan en mänsklig mellanhand, simultant kunna sköta kundtjänsten samtidigt som den har utvecklingssamtal med relevanta anställda för att förbättra kundmötet, ger input från kunderna till produktutvecklingsenheten och presenterar finansiell påverkan av ett förnyat produktprogram till ledningsgruppen – utan att en enda gång behöva lämna någon av konversationstrådarna.

Inkluderande digital utveckling

Publicerad i Dagens Industri den 22 maj 2017

Det blir allt tydligare att den digitala transformationen inte bara utmanar företags befintliga affärsmöjligheter, utan i grunden förändrar allt från städer till behovet av kompetens likväl som vår syn på hälsa och sociala relationer. Där digitaliseringens kraft når fram ökar också oron för framtiden. Frågor om individens integritet, övervakningssamhället och, framförallt, robotar som tar över jobben måste tas på allvar i en sund debatt för att undvika en populistisk backlash med skrämselpropaganda.

Digitaliseringens första fas har resulterat i ökad tillgänglighet och billigare varor som har trillat ned i konsumenternas händer. Nästa fas medför nya utmaningar, såsom växande sociala klyftor. Enligt en rapport i HBR accelererar nu lönerna betydligt snabbare hos de superföretag där eftertraktad digital kompetens flockas. Eftersom samma företag har starka incitament att samtidigt automatisera bort enklare jobb, ger det en svidande effekt på samhällets välfärdsfördelning.

En annan utmaning är avsaknaden av en framtidsvision, och därmed vad den faktiska individuella nyttan av digital teknik kommer att bli. Vi vet från företags digitalisering att individer endast känner sig bekväma med omställning om det finns en inkluderande berättelse om hur var och ens kompetenser ska passa in i ett framtiden. Detsamma gäller för samhället.

Vi borde börja förberedelserna för omställningen nu, genom att skapa bättre incitament för företag och individer att uppgradera kompetens. Vi behöver pedagogiska databaser som visar vilka yrken som efterfrågas, universitet som ställs om, så kallade MOOCS som får sina onlineutbildningar certifierade så att fler vågar satsa på vidareutbildning och lärlingssystem byggda för en värld där kompetens blir inaktuell inom 5 år. Så många som möjligt måste få marknadsrelevanta kompetensinjektioner, alla åldrar inkluderade.

Vi har inte tid att debattera graden av automatisering för snart slår verkligheten till hårt mot alltför många individer. En EU-rapport visar att en femtedel av alla i arbete har sett sin kompetens bli överflödig de senaste två åren. Enligt en OECD-rapport kan i genomsnitt hälften av alla yrkesarbetande svenskar endast utföra basala uppgifter med digitala verktyg, såsom skriva email och surfa efter information, samtidigt som 40 procent av europeiska företag har svårt att hitta utbildad teknisk kompetens.

EU-data visar att ett nytt jobb inom högteknologisk sektor kan leda till fem ytterligare jobb inom den lokala servicesektorn. Hela 94 procent av nettotillväxten av amerikanska jobb under det senaste decenniet var enligt HBR i den så kallade gig-ekonomin, med tillfälligt anställda och egenföretagare som utför olika uppdrag. Genom nya digitala plattformar kan individuella tjänsteleverantörer effektivt matchas med intresserade kunder, ofta på flera geografiska platser. Det kan fungera som en buffert i den digitala omställningen – förutsatt att de oberoende frilansarna får villkor som är sunda nog.

Vi vet att teknik saknar moral och etisk kompass – och inte heller garanterar att nyttan av nya lösningar fördelas rättvist för alla. Ändå har vi inte lyckats utforma en ny inkluderande idé om morgondagens samhälle som hjälper oss att navigera den digitala omställningen mot ett säkrare, mer hälsosamt och hållbart leverne med ökad välfärd. När värderingar utmanas går det inte att abdikera från ledarskapet för utvecklingen – och inte heller från en aktiv dialog kring de önskade effekterna av de tekniska krafter som nu släpps loss.

Automatiska känslor

Publicerad i Dagens Industri den 27 mars 2017

Från en spindelliknande hjälm på mitt huvud kanaliseras mina omväxlande glada, sorgliga och stressade tankar till en skärm på väggen – som fylls av växande grafer i olika färger. Sensorer i min hjälm uppfattar EEG signaler som indikationer på mina känslor. Jag testar Emotiv, som är en i mängden av nya tekniklösningar som samlar in biometrisk data för att mäta känsloströmmar. I dag kan mjukvara för ansiktsigenkänning precisera lyckokänslan i ett leende in i kameran. Vårt ansikte är ett enda stort uttrycksfält, enkelt för maskinerna att lära sig. Ett hjärta som rusar av kärleksfulla känslor kan registreras av pulsmätaren i en smart klocka. Svettavsöndringar när någon är för sen till jobbet kan fångas upp av sensorer som analyserar stressnivåer.

Nationers lycka och kunders känslor har länge utvärderats med hjälp av enkäter. Nu växer det fram en flora av nya metoder att med hjälp av kroppsdata kalkylera den mest sannolika känslan vid varje given tidpunkt. Dessutom finns mjukvaror som analyserar sociala medier-aktiviteter, inte bara våra ordval och deras innebörd, utan även sammanhang och mönster. Vi har därmed ganska kompetenta lyckomätare.

Genom att gå från självrapporterad lycka i formulär till att i realtid mäta faktiska känslor – och koppla dem till omvärldshändelser – vill forskningen komma närmare verkliga upplevelser. Harvard har genomfört studien “Track Your Happiness” med hjälp av en app som mäter livslycka. Hedonometer-projektet har kartlagt lyckonivåer i USAs städer genom att analysera 37 miljoner tweets av 180,000 invånare. Nu kliver även de stora teknikjättarna på tåget. Apple investerade nyligen i ett företag som mäter känslobaserade hjärnvågor och Mark Zuckerberg sa i förra veckan att Facebook nu utvecklar en mjukvara som kan läsa tankar och känslor för att omvandla dem till text. På riktigt.

Teknik som avslöjar känslor kan definitivt vara integritetskränkande, men reklammarknaden jublar över förbättrade metoder att mäta annonspåverkan, kundtjänsten kan förstå kundernas humör med hjälp av röstanalys, säkerhetspolisen får ett nytt lager av information vid flygplatser och andra känsliga platser, och personer med autism kan få hjälp att bättre interagera med andra. Vi ser även produkter baserade på emotionell data. Nikon experimenterar med en sensorkamera som kan tolka plats, ljud och temperatur för att anpassa bilden efter känslostämningen.

Ett av de mest intressanta användningsområdena för känslodata skulle vara att utvidga vårt snäva BNP-mått med värdet av sociala interaktioner som tidigare inte har varit mätbara, såsom vänskap, familjelycka, etik och en känsla av mening i livet. Data visar till exempel att vi har de allra tydligaste lyckokänslorna när vi hjälper andra. Flera nationer talar om välmående som ett viktigt mål för en hållbar samhällsutveckling. Kan vi beräkna den faktiska glädjen av parker, sporthändelser eller synliga poliser i närmiljön? En studie i Amsterdam visade att en bullerhöjning från flygplatsen gjorde människor mer olyckliga än en minskning av den egna inkomsten.

Vi kan alltså i framtiden ge initierade svar på frågan om hur vi mår. I mitt fall, med spindeln på huvudet, kunde jag bara titta på skärmen. Jo tack, datan säger att jag mår alldeles utmärkt. Förhoppningsvis leder det till att vi blir mer medvetna om vilka sammanhang vi trivs bäst i. American Meteorological Society gjorde en nyligen en känslokartläggning som visar att lyckan maximeras vid 14 grader. Så njut av våren innan det blir för varmt för lyckliga dagar.

I drömfabriken är alla lyckade

Publicerad i Dagens Industri den 27 mars 2017

I bilen på väg till Mountain View beskriver den San Francisco-baserade investeraren framgångsreceptet för demodagar där startupbolag presenteras på löpande band. “Det gäller att vara aggressiv och inte följa turreglerna. För att ha en chans att investera måste man fånga tillfället i flykten.”

Fast Company har utnämnt Y Combinator, eller YC som de flesta säger, till världens mäktigaste inkubator då de har producerat flest så kallade enhörningar, startupföretag vars värdering överstiger en miljard dollar. Till årets program sökte 7200 bolag och 110 blev antagna. Deras demodagar är årets viktigaste event för teknikinvesterare i Silicon Valley och det är dit vi nu är på väg.

En efter en kliver entreprenörerna upp på scenen med liknande, hårt formatstyrda och minutiöst inrepeterade presentationer. Något nervösa inför sitt livs pitch och med fötterna på exakt samma punkt på scenen riktar de sig alla mot mångmiljardmarknader. I pausminglet vittnar entreprenörer om att de blir uppmuntrade att addera en nolla på marknadspotentialen. Den sista bilden i presentationen förkunnar alltid att företaget har mer än tio procents tillväxt per vecka, vilket är YCs guldstandard. Det får ironiska proportioner när de flesta företagen endast har existerat i några få veckor. Det hindrar inte en och annan entreprenör från en högröstad retorik: “Låt mig repetera, mer än tio procent tillväxt i veckan”. Presentationerna tar maximalt två minuter och spänner från revolutionerande teknik, såsom elektriska flygplan, millimetertunna flexibla skärmar och usb-portar till människokroppen till underfundiga marknadspositioner som Fitbit för kor och Netflix för meditation. Hetast i år var affärsidéer baserade på stora datamängder och artificiell intelligens.

Presentationerna följs av matta applåder. 500 utvalda investerare från hela världen ihopträngda på små pinnstolar är fullt upptagna med att desperat anteckna för att minnas. Från scenen avkunnas glada hejarop: “Tveka inte, klicka på like-knappen om du vill träffa dem.” Endast 60 procent av alla investerare blir algoritmmatchade med entreprenörer till ett fysiskt möte. De andra får nöja sig med den korta presentationen och “kanske ett mail”. Själva uppgörelsen för det lyckligt utvalda investerarna sker med ett i förväg definierat handslagsprotokoll.

På något märkligt sätt fungerar drömfabriken. Succéerna stavas Airbnb, Dropbox och Instacart. YC-bolagen är nu värda 80 miljarder USD då YC vet exakt vad investerarna efterfrågar och ser till att locka matchande entreprenörer. Entreprenörerna får ett snabbspår till framgång, investerarna får en kvalitetsstämpel på de unga sköra bolagen och YC själva har en briljant affärsidé. När bolagen kommer in i programmet värderas de till 120,000 dollar i utbyte mot 7 procent av ägandet. Efter bara tre månaders coaching har de simsalabim nått ett genomsnittsvärde av 10 miljoner dollar. Man kan fråga sig hur värdet kan öka nästan sex gånger på så kort tid. En del menar att det handlar om urvalet. Silicon Valley-drömmen lockar tusentals av världens bästa entreprenörer. Andra påtalar nätverket. Hela 1,400 bolag har pumpats ut och alla känner de en lojalitet till YC – och blir dörröppnare till nya entreprenörers första kunder och samarbetsavtal. Det är ett hisnande ekosystem. Förhoppningsvis kan även samhället bli en vinnare. Om drömfabriken står öppen för entreprenörer med spetsteknik och idéer för att lösa vår tids avgörande utmaningar inom demokrati, hälsa och miljö kan även de få ett attraktivt fönster till investerarna.

Hur låter ditt företag?

Publicerad i Dagens Industri den 13 mars 2017

Trots att rösten har varit mänsklighetens mest naturliga och kraftfulla verktyg sedan urminnes tider har den digitala tekniken baserats på tyst interaktion. Lydigt har vi tryckt på knappar och appar för att våra digitala tjänster ska levereras.

Förra året utropade Mary Meeker i sin berömda trendrapport att röststyrningens tid är här. I år kommer bevisen på hennes profetia på löpande band. Las Vegas teknikmässa i januari exploderade av talande kylskåp, lampor och bilar. 5 procent av alla konsumentsajter erbjuder nu röststyrda gränssnitt. Morgan Stanley uppskattar att 9 procent av amerikanska hushåll nu samtalar med en Amazon Echo, världens ledande röststyrda teknikhubb. Enligt Comscore använder 40 procent av amerikanerna dagligen rösten för att söka på internet. Den korkade telefonrösten på SJ som föreslog Mora när man försökte köpa tågbiljetter till Boden ersätts av datorer som förstår våra ord och talar allt närmare en mänsklig nivå. Vi får en ny paradigm för användning av datorkraft.

Ur ett användarperspektiv är det mer bekvämt då ögon och händer frigörs för bilkörning, matlagning och träning. Enligt en studie vid Stanford University går röststyrning tre gånger snabbare än att skriva text – och med betydligt färre fel. Hushåll som redan använder Echo uppfattar visserligen att deras barn blir mer oförskämda med en röststyrd tjänsteleverantör som glatt svarar oavsett tonfall och elakheter, men de ser framförallt fördelarna med att snabbt slänga iväg en pizzaorder, betala en räkning och beställa en taxi. Det är i det smarta hemmet och i bilen som användningen ökar snabbast, oftast för att höja värmen, slå på lampor och larm, men även spela musik. Två tredjedelar av alla användare har dessutom låtit den röststyrda hubben läsa upp nyheterna.

Microsoft dominerade PC-världen. Google och Apple äger smartphonemiljön. Amazon har en ambitiös målbild med Alexa, deras ekosystem för ljudbaserade tjänster. I förra veckan meddelades att Alexa på ett år har gått från 1,000 till 10,000 skills, Amazons benämning av det som heter appar i mobiltelefonen. Röststyrda tjänster som fungerar helt utan skärm är en briljant möjlighet för entreprenörer. När alla kan slänga in ett billigt chip, en sensor eller en accelerometer i ett 3D-printat skal, behövs ett nytt användargränssnitt för alla smarta produkter. Skärmar är för stora och dyra för varenda glödlampa, beroenden till smartphoneappar är för krångliga. Rösttekniken blir lösningen.

Hur skiljer sig då en röststyrd värld från en skärmbaserad? Sökmotorer måste svara på frågor som uttalas som människor tänker, snarare än syntetiskt avhuggna sökord. Varje företag behöver formulera sina tjänster i en unik ljudupplevelse. Det var svårt att hålla sig synlig i app store, men hur blir man upptäckt i ett gränssnitt utan skärm? I en digital miljö som pågår i bakgrunden snarare än framför våra ögon blir marknadskommunikation en utmaning. Röstbaserade köpråd leder till någon slags konversationskonsumtion. För att skapa en naturlig konversation har Amazon utlyst ett pris på 2,5 miljoner US dollar för en robotröst som samtalar sammanhängande och engagerande med en människa i 20 minuter.

Vi kommer kanske att se tillbaka på vår nuvarande tid som en märklig parantes då all digital teknik var fastlåst bakom skinande skärmar och odugliga fjärrkontroller. Röststyrning är ett mer intuitivt och mer demokratiskt gränssnitt. Därför ökar användningen snabbare än för andra tekniksprång. Vi närmar oss en framtid där vi talar med fler produkter än människor.