Monthly Archives: November 2017

Arbetsam teknik

Publicerad i Dagens Industri den 13 februari, 2017

Debatten om robotar som tar över jobben låter emellanåt som en automationsapokalyps. Yuval Harari, författaren till Homo Deus, menar att vi snart har en “värdelös klass” som inte kan jobba alls och forskarna rapporterar om att hälften av alla jobb kan automatiseras bort. Att robotar och artificiell intelligens ersätter vår försörjningsförmåga skrämmer oss. Arbetslöshet är den fråga vi nu bekymrar oss mest för i världen, enligt en undersökning av Ipsos.

Vi borde fokusera mer på att återuppfinna yrken än att diskutera de som försvinner. Enligt en studie av McKinsey Global Institute är det nödvändigt att få tillbaka den bortrationaliserade arbetskraften till värdeadderande yrken i samma takt som vi driver på automatiseringen. Konkurrenskraften ökar och välfärdsamhället effektiviseras av automatisering, men det räcker inte för att bibehålla vår önskade tillväxttakt. För företagen är effektiviseringsvinsterna uppenbara, för samhället i stort blir bilden mer komplicerad. När befolkningen blir allt äldre ökar vår försörjningsbörda i ett rasande tempo. Vi har inte råd att låta människor gå hemma.

Det är svårt att se vilka framtidens yrken blir, men vi måste ändå börja att lägga pusslet.Vi vet att vi kommer att ha stor efterfrågan på all digital kompetens som får datorerna och robotarna att göra det vi vill, samt alla kreativa och vårdande yrken som kan göra det datorerna (ännu) inte kan. Allt annat blir mindre värt. Enligt Gartner kommer 45 procent av de mest snabbväxande företagen snart att ha fler smarta maskiner än anställda. Vi kommer att behöva lära oss att arbeta sida vid sida med robotarna. I Sverige har vi redan problem med ett utbildningssystem som inte håller jämn takt med omvärldsförändringar. Enligt UKÄ har endast en tredjedel av Sveriges utbildningsgrupper balans mellan arbetsmarknadens efterfrågan och antalet examinerade. Detta redan innan automatiseringen har slagit till med full kraft (till exempel anser inte verket att det råder brist på så kallade “datautbildade”, trots att resten av världen skriker efter dessa).

Vi kan också förbereda oss genom att öka flexibiliteten och vidarelärandet av arbetskraften. Egenföretagare i en gigekonomi, där digitala tjänsteplattformar effektivt kan få utbud och efterfrågan att mötas, kan bli den buffert som behövs för en rörligare arbetsmarknad. Vi behöver kanske ett nationellt uppgraderingsprogram av kompetenser, vilket kan baseras på den ökande tillgången på data över hur yrken uppstår, förändras och försvinner. I Australien uppskattar man att inom 2-5 år kommer 90 procent av arbetskraften att behöva enklare, och 50 procent mer avancerad, teknisk kompetens. Företag kan få incitament till att ta ett större ansvar för att skapa anställningsbara medarbetare. I USA gör AT&T en enorm samhällsnytta när de skickar samtliga 247 tusen anställda till utbildning inom dataanalys.

Oro för jobben kan lätt översättas till protektionistiska lösningar som må ge illusioner om att göra landet “great again” – men inte bygger för framtiden. Sverige har många styrkor på framtidens arbetsmarknad. Våra fria universitet blir en avgörande tillgång när de ställs om för att bättre balansera behovet av nya kompetenser och utbildningar för livslångt lärande. Vår tradition inom design och kreativt skapande med hjälp av teknik, fortsätter att bli vinnande och med nya flexibla arbetsformer kommer kulturer baserade på kollaborativ problemlösning, gammalt hederligt grupparbete, snarare än hierarkiskt disciplinärt tänkande att vara än mer unika.

Tillfälligt avbrott leder till morgondagens affärer

Publicerad i Dagens Industri den 23 januari 2017

1997 hade Reed Hastings en vision om en digital plats där kunder för ett enhetspris skulle kunna frossa i oändliga mängder filmupplevelser, när de själva önskade. Då saknades den tekniska infrastrukturen och användarna som just hade vant sig vid DVD-formatet var inte redo. Med en tydlig framtidsbild framför ögonen kunde han ändå starta Netflix, om än med en temporär affärsmodell. Via traditionell post hyrde de ut DVD-filmer i en prenumerationstjänst. Först 2011 vågade Hastings prioritera streamingkunderna och erbjuda möjligheten att enbart prenumerera på den digitala tjänsten till ett lägre pris. Han möttes av ett ramaskri. 800,000 kunder lämnade i protest och börskursen rasade med 77 procent på fyra månader. I det långa loppet skulle Hastings få rätt. I förra veckan rapporterade Netflix om 93 miljoner betalande kunder världen över. Tack vare sin tillfälliga lösning – och modet att gå vidare till nästa affärsmodell – lyckades Netflix utmana både sig själva och marknaden. De stod nu utmärkt rustade för den kommande streamingexplosionen med en trogen kärna av användare, stora mängder beteendedata, branschkontakter och, kanske viktigast av allt, en utmärkt rekommendationsmotor. Netflix hade skapat sin egen framtidsmarknad.

Robert Wolcott, professor vid Kellogg School of Management, kallar fenomenet övergångslösningar. Ett företag lanserar medvetet ett affärskoncept som inte kommer att hålla över tiden – och använder sitt tidsfönster för att bygga upp en position och tillgångar inför förväntade marknadsförändringar.

Uber är tydliga med att deras befintliga affärsmodell, baserad på frilansande chafförer, är en tillfällig lösning i avvaktan på självkörande bilar. Google investerar i Nest för att smyga in en termostat i framtidens smarta hem. PayPals grundare Peter Thiel sa redan 1999 att “i framtiden kommer vi alla vara minibankomater med digitala plånböcker i mobilen”, men kunde då bara lansera en temporär betallösning som baserades på kreditkort och möjligheten att “beama” till en Palm Pilot. I dag används PayPals betydligt mer avancerade mobila betalsystem av 200 miljoner människor.

Snabbrörliga marknader är svårbedömda. Genom att investera i tillfälliga affärsmodeller kan framsynta bolag ligga i startgroparna för nästa utvecklingssteg. Fler start-ups än etablerade jättar investerar i temporära lösningar. Det verkar som om de yngre företagen lägger mer kraft på att förstå marknadens framtida användarbehov och marknadsstruktur. För de företag som nu slänger sig in i en digital transformationsprocess kan det vara en viktig lärdom. Mark Zuckerberg kallar årligen samman alla anställda och partners för att presentera en detaljerad 10-årsvision om hur marknaden kommer att utvecklas och vilken roll Facebook kommer att spela i den. Har han alltid rätt? Absolut inte, men det ger en riktning och mod att skapa temporära affärsmodeller som leder till nästa framgång.

Vad är då skillnaden mellan en temporär affärsmodell och helt vanligt experimenterande? Det handlar om att medvetet skapa ett brohuvud in i en förväntad marknad. Det krävs en förståelse om riktningen framåt för att göra rätt satsning –  och flexibilitet att anpassa sig allt eftersom verkligheten utvecklas.

Många företag sitter i dag fast i affärsmodeller som har tjänat dem väl under flera goda år, men som inte är vattentäta för morgondagens marknad. Om jätteklivet in i framtidens digitala transparenta ekosystem är alltför komplicerat kan dagens version av Hastings DVD-uthyrning vara räddningen.

Frisk konkurrens med digitala hälsoappar

Publicerad i Dagens Industri den 28 november, 2016

Det sjuder av aktivitet inom digital hälsa. Mängder av piloter och start-ups växer fram runt om i landet, den blixtsnabba teknikutvecklingen har fått vårdaktörerna att vakna och McKinseys rapport i våras som visade att det går att frigöra upp till 25 procent av vårdkostnaderna med hjälp av digitalisering, skapade ett förändringstryck. Som vanligt när det gäller digital transformation springer användarna allra först och bevakar sin egen hälsa med hjälp av allt mer avancerade sensorer och applikationer.

Sänkta kostnader så att vården räcker till alla är avgörande, men vi har fler vinster att hämta hem i välfärden. Vid förra veckans Forum för Välfärd visade några av världens mest digitaliserade vårdaktörer, Hurley Group i England och Metro South Health i Australien, hur tillgängligheten till vårdpersonal och patientnyttan kan ökas genom videokonsultationer och hur avancerad dataanalys av symptom, genetik och sensorer blir till utmärkta beslutsunderlag för vården. De visade också hur personaliserad medicin möjliggörs när patienten delar sin hälsodata och den förmodligen största välfärdsvinsten i nuet; sensorövervakning av kroniskt sjuka för ökad trygghet, råd och stöd till egenvård. Allra mest poängterade de behovet av att skapa en preventiv vård där vi alla får bättre verktyg för ett hälsosamt liv.

I dag finns ett stort gap mellan patienternas önskemål och befintlig vård. I Norge avslöjas nyligen att 84 procent av patienterna vill ha full journaltillgång, men bara 26 procent av läkarna håller med. Philips internationella hälsoindex visar att en majoritet av européerna vill öka kontrollen över sin egen hälsa, men betydligt färre av läkarna gillar idén. Världens mobilanvändare har snart laddat ned 1,7 miljarder hälsoapplikationer och vi vet att 75 procent av dessa skulle vilja dela sin hälsoinformation, men ingen svensk vårdgivare erbjuder i dag råd anpassade till individens data.

Obama har investerat stort för att driva upp andelen amerikanska sjukhus som använder digitala journaler från 12 till 98 procent. Sedan dess har flera miljarder dollar satsats på start-ups som agerar på de öppna digitala plattformarna. Under tiden har antalet amerikaner som använder mobila hälsoapplikationer fördubblats. Även ersättningen till vården är anpassad efter digitala lösningar, såsom exempelvis videosamtal, och en fjärdedel av myndigheternas utvärdering av vårdaktörer baseras på teknisk utveckling.

I Sverige däremot tappar de nytänkande vårdenheter som arbetar med videosamtal sin patientersättning och det finns inga incitament till digitalisering. Många av de entreprenörer som levererar nödvändig innovation till vård och omsorg vittnar om att de ofta stängs ute från marknaden med tveksamma argument. Samtidigt har regeringen och SKL enats om att Sverige ska vara bäst i världen på ehälsa år 2025. Det är en hög ambition för ett land som inte rankar högt på internationella ehälsoindex. Tack vare världens mest sofistikerade användare är målet ändå möjligt att uppnå, men då har vi inte tid att att käbbla om var ehälsomyndigheter ska vara lokaliserade eller vem som ska tillåtas äga vården. Vi måste ha full fart framåt med en tydlig vision, testbäddar och framåtlutade ersättningsmodeller. Hittills har ingen bransch lyckats transformera sig själv. Det har alltid skett via nya aktörer som kliver in på marknaden och tänker högt och fritt. Vi måste värna om en mångfald av aktörer som vill investera in i framtiden hjälp av ny teknik – inte de som vill bevara en traditionell vårdlösning.

Styrelsens digitala makt

Publicerad i Dagens Industri den 7 november,2016

Digitaliseringen har seglat högt upp på ledningsgruppens agenda. En studie publicerad i Harvard Business Review visar att två tredjedelar av företag i USA och Europa nu har stort fokus på digitalisering. På styrelsenivå är intresset lägre. Endast en knapp tredjedel anger att digitaliseringen är en prioriterad fråga. Tidigare studier har visat att en femtedel av styrelsemedlemmar har någon slags digital bakgrund, men 2016 års Amrop-studie visar att förutom hos de renodlade techbolagen är siffran 8 procent. Vi ser ett gap mellan ledningens ambitioner och styrelsens prioriteringar som ställer till problem. Enligt Russel Reynolds, har de företag som lyckats stänga gapet mellan styrelse och ledning för att definiera en gemensam digital agenda och en enhetlig teknikstrategi 9 procent högre tillväxt, 27 procent bättre lönsamhet och 12 procent större marknadsvärde.

Företagens digitala transformation blir avgörande beslut i styrelsen när befintliga intäktsströmmar måste nedprioriteras för att skapa rum för morgondagens affärer, som till exempel när Microsoft nu fokuserar på molnaffären till förmån för sin traditionella mjukvara. Likaså måste styrelsen prioritera tillväxtinvesteringar när nya hållbara digitala intäkter finns i horisonten, som exempelvis när Netflix lämnade sin nationella fysiska distributionsaffär av DVDer för en snabb global expansion av streamat innehåll.

När världen digitaliseras måste så även styrelsen. De flesta styrelser är vana vid att diskutera genomgripande förändringar av företagens organisation och arbetssätt, däremot ser vi mer sällan innovation i styrelsearbetet. Dagens styrelseagendor är förvånansvärt lika de för ett hundra år sedan. Enligt McKinsey spenderar styrelser upp till 70 procent av mötestiden på att genom backspegeln studera compliance-, kvartals- och revisionsrapporter.

Digital transformation håller ett högre tempo än infrekventa styrelsemöten. När marknaderna blir mer volatila och ledningsgruppen kämpar för att lösa dess omedelbara utmaningar är det än viktigare för styrelsen att hålla blicken mot horisonten. Strategimöten kan inte ske en gång per år, i stället behövs realtidsinformation, löpande strategidiskussioner och mer frekventa utvärderingar.

För att lösa allt mer komplexa frågeställningar, krävs kreativ problemlösning och fler angreppssätt – även i styrelserummen. När det tekniska innehållet ökar, växer behovet av ständig kompetensutveckling av styrelsen. Fler experter snarare än generalister bör få plats och externa specialister blir allt viktigare för att bereda svåra beslut.

Vilka är då styrelsens verktyg för att hantera digital transformation? Allt fler amerikanska företag tillsätter ett digitalt transformationsutskott för att förbereda beslutsunderlag med djupare analys av omvärlds- och teknikförändringar samt för att säkerställa att policydokument och incitamentssystem främjar digital utveckling. På marknaden lanseras även digitala plattformar för att förenkla ett agilt arbetssätt i styrelser. Morgondagens styrelse behöver digitala styrmodeller, likt en cockpit med komplett överblick av relevant realtidsdata.

När bransch efter bransch utmanas av nya marknadsvillkor bör styrelserna framtidssäkra sina bolag. De flesta företag är inte organiserade för att hantera det okända och när tempot skruvas upp krävs en ökad intensitet även i styrelsearbetet. För att företaget ska kunna genomföra modiga och tillräckliga förändringar krävs en samverkan mellan styrelsens utblick och organisationens kapacitet.

Framtidssäkra jämställdheten

Publicerad i Dagens Industri den 16 oktober, 2016

Just när ett jämställt näringsliv äntligen är synligt borta vid horisonten, verkar digitaliseringstrenden skapa nya hinder. Fram till nu har det mesta pekat i rätt riktning. Vi har aldrig haft mer jämställda styrelser och ledningsgrupper i börsbolagen – och lönegapet fortsätter att minska. Enligt Allbrightstiftelsen når vi ett jämställt näringsliv år 2040. Prognosen förutsätter dock en linjär utveckling och är baserad på strukturen i nuvarande börsbolag med dagens uppsättning av kompetenser.

Men digitaliseringen är inte linjär, den är disruptiv. Spelreglerna ritas om och hela arbetsmarknaden transformeras. Enligt Standard & Poor kommer 75 procent av de nu största företagen i USA att försvinna från topp 500-listan inom drygt 10 år. Stiftelsen för Strategisk Forskning ser vartannat yrke ersättas av digital och automatiserad teknik inom 20 år.

En teknisk revolution skulle kunna underlätta för kvinnor att nå toppositioner då traditionella strukturer raseras. När nytt ska ersätta gammalt kan vi bygga företag med mänskliga värderingar där talanger kommer till sin rätt oavsett kön. Företag som startas nu sätter morgondagens jämställdhetsnivå, men tyvärr ser det mörkt ut. Bland nykomlingarna på Stockholmsbörsen saknar en tredjedel kvinnor i ledningsgruppen och i styrelserna för Sveriges största techbolag är 9 av 10 män.

Det är än värre bland de företag som nu kommer till världen. Di Digital har rapporterat att 90 procent av de svenska riskkapitalbolagens techinvesteringar görs i bolag med enbart manliga grundare. Världens 100 ledande VC-bolag har endast 7 procent kvinnliga partners, och lika snedvridna investeringar. I vår främsta inspirationskälla, Silicon Valley, ser det lika illa ut. Kvinnor saknas i ledningsgrupperna, tjänar betydligt mindre än män med samma profil och enligt Harvard Business Review kommer att hälften av de kvinnor som utbildat sig inom tekniska yrken att lämna under sin karriär. Den snedvridna startupkulturen blir allas problem i framtiden då flertalet studier visar att de företag som startar ojämlikt förblir ojämlika.

Även tillväxten av kvinnlig digital talang är skral. Andelen kvinnor som jobbar i it- och teknikbranschen i Sverige har fastnat kring 30 procent, men i gymnasiets teknikutbildningar är endast 15 procent tjejer. På högskolans teknikutbildningar är det 30 procent, men om man skalar bort inriktningar som främst fokuserar på kommunikation, design och management och ser på de mer renodlade teknikutbildningarna är andelen kvinnor betydligt lägre. Civilingenjörsutbildningen med inriktning datavetenskap har 5 procent kvinnor, lägst inom hela högskolan.

Ju starkare digitaliseringen blir som förändringskraft, desto mer kommer de som har kontroll över teknikutvecklingen att påverka arbetsförhållandena i näringslivet. Efterfrågan på tekniska kompetenser driver upp löner och klyftorna mellan män och kvinnor kan därmed komma att öka igen. I Europa förväntas det saknas en miljon programmerare inom kort. I en av regeringens underlagsrapporter om arbetet i framtiden konstaterar man att det finns en uppenbar risk att digitaliseringen driver snedfördelning mellan könen.

Problemets kärna är att vi har en it-bransch som skriker efter talang, men ändå inte förmår att locka kvinnor i tillräckligt hög utsträckning. Vi kan inte ta utvecklingen mot ett jämställt samhälle för given. När vi bygger nytt måste vi säkerställa att framtidens branscher och yrken har en jämställd struktur. Nu riskerar vi att se den positiva trenden vända.

Framtidens arbetsplats

Publicerad i Dagens Industri den 5 september, 2016

Mitt företag erbjuder inte en anställning med en tillhörande arbetsplats. Hos oss finns inte en grandios entré med vårt företags logotyp. Istället delar vi kontor med med en myriad av andra som alla arbetar i olika kreativa konstellationer. I de gemensamma ytorna finns ingen bestämd plats att sitta på, men ett aktivt kunskapsutbyte och en social tillhörighet.

Allt fler väljer att lämna det traditionella kontoret. Under år 2016 beräknas 10,000 nya coworking-kontor öppnas globalt och många av dessa i Sverige. 80 procent av befintliga medlemmar i delade kontor vittnar om ett förbättrat affärsnätverk och 75 procent uttrycker att de har blivit mer produktiva. Detta stöds av forskning publicerad i Harvard Business Review som visar att så kallad “collision rate”, dvs hur ofta du springer in i en person som bidrar till ditt arbete, är direkt korrelerad med högre innovationstakt, bättre problemlösningsförmåga och mer nöjda medarbetare. E-handelssajten Zappos har antalet sannolika interaktioner mellan medarbetare per timme som en KPI.

Genom åren har arbetssätt såväl som arbetsverktyg förändrats radikalt. Många av företagets kritiska kompetenser är helt nya och hierarkierna plattas till. Deloitte uppskattar att ungefär en fjärdedel av alla organisationslager har försvunnit. Däremot har arbetsplatsens utformning inte förändrats i samma takt.

Delade kontorsytor lockade till en början främst frilansare och start-ups, men attraktionskraften sprider sig. På Amazons nya campus i Seattle är bottenvåningen en coworking-yta. Sociala medier-konsulten Buffer har avyttrat sina befintliga kontor och låter de anställda distansarbeta på coworking spaces. AT&T har skapat Foundry, ett nätvderk av R&D-center där de egna ingenjörerna jobbar sida vid sida med externa talanger och Airbnb har ett av sina konferensrum öppet för vem som helst att boka.

Unga talanger prioriterar spännande arbetsmiljöer, nytänkande arbetssätt och meningsfulla utmaningar framför traditionella titlar och statusmarkörer. Enligt Universum ser över 70 procent av millennials sig själva som entreprenörer och nio av tio värderar flexibilitet högt vid val av arbete. En stor majoritet av kunskapsarbetare skulle lämna sitt jobb om de kunde hitta en likvärdig utmaning med en mer flexibel lösning avseende arbetstid och arbetsplats. Traditionella anställningar ser ut att minska i betydelse och därmed även traditionella arbetsplatser. Flera av Silicon Valleys mest hypade start-ups, såsom HipChat, Podio och Nomad Desk, är mjukvaruverktyg för flexibla kontor och komplexa samarbetsnätverk. Matchningssajten Upwork har 10 miljoner frilansare från 180 länder i sin databas. Varje år konkurrerar de om 3 miljoner uppdrag. McKinsey uppskattar att inom 10 år kommer 540 miljoner människor att arbeta utifrån liknande plattformar.

I den digitala tjänsteekonomin ligger makten hos individerna. Vad kan då mer traditionella företag göra för att bibehålla sin attraktionskraft? Google och Apple, som båda dedikerat mycket tankemöda på talangattraktivitet, satsar enorma resurser på nytänkande huvudkontor. De har en stark tro på fysiska miljöer som stödjer relationsbyggande och krossfunktionella team och de gör allt för att manifestera sina värderingar. Morgondagens arbetsplats måste spegla individernas digitala livsstil, exponera dem för olika typer av expertis, och accelerera deras inlärning genom nya intryck. Det räcker inte med att vara det mest attraktiva bland företag, det gäller att konkurrera med alternativet att vara sin egen.

Tekniskt sett välmående

Publicerad i Dagens Industri den 4 juli, 2016

När semestern närmar sig väljer allt fler svenskar att aktivera sig med allt från hiking och mountainbiking till rena träningsläger. Sommarturismen till Alperna blir allt mer populär och under sommaren 2016 räknar Fritidsresor med att antalet resenärer som väljer en aktiv semester ökar med 300 procent. Inte heller dricker vi lika mycket som förut. Till och med i vinälskande Italien har alkoholkonsumtionen enligt WHO minskat med hela 23 procent på 10 år. I Sverige har den sjunkit med ungefär 10 procent under samma tid. Det är framförallt unga som dricker mindre. Det är helt enkelt inne att vara hälsomedveten.

Trots detta är vi på väg mot en tjockchock. WHO larmar om att vi kommer att se en fördubbling av fetma fram till år 2030. Mer än var fjärde svensk man och var femte kvinna kommer då att ha en BMI över 30. I USA är det ännu värre. Endast 3 procent av befolkningen har en hälsosam livsstil enligt Mayo Clinic. För att kvalificeras som hälsosam ska man röra på sig 150 minuter per vecka, ha sunda kostvanor, ha kroppsfett under 20/30 procent (män/kvinnor) och inte röka. Digitala aktivitetsband, kaloriräknare, smarta vågar och rökcoachappar skulle kunna hjälpa till att motivera, förebygga och hålla koll. Det kan tyckas som banal teknik men internationella studier visar att sannolikheten att följa en viss diet, träningsprogram eller medicinering ökar med upp till 40 procent om vi använder digitala verktyg. Mobila applikationer blir ett sätt att hålla fokus, få relevanta råd och ständigt mäta den egna kroppens hälsostatus.

Teknik borde därmed kunna överbrygga, men är just nu en av anledningarna till att välmåendeklyftan fortsätter att vidgas. Medvetna levnadsvanor såväl som användningen av hälsoappar ökar i betydelse främst hos en exklusiv hälsoöverklass. De redan välmående använder tekniska verktyg för att må ännu bättre. Den svenska Hjärtrapporten 2013 visar att hjärt-kärlsjukdomar är mer än dubbelt så vanliga och att diabetes är hela tre gånger så vanligt i socioekonomiskt svagare områden – och användningen av digitala hälsoapplikationer betydligt mer sällsynt.

När tillgängligheten är hög, mobila appar är billiga och en smartphone är något som de flesta har, handlar ojämlikheten om bristande kunskap och engagemang. Vården har inte system för att uppmuntra användningen av digitala verktyg och analysera patienternas egna data och det blir då upp till var och en att ta kontroll över sin egen hälsa. Det finns över 150,000 applikationer tillgängliga för våra smartphones, många av dessa är det möjligt att koppla samman med fysiska mätsensorer, för att bättre hålla koll på vår hälsa. Vi skulle alla tjäna på att fler individer uppmuntras till att dra nytta av dessa.

Om sjukvården ska räcka till alla är det viktigt att skapa motivation för ett mer hälsosamt leverne bland fler än befolkningens trendsetters. Mayo Clinic i USA fann i en stor hälsoundersökning att bara genom att vara aktiv och ha en hälsosam BMI fick man positiva resultat på 9 av 10 biomarkörer. När vården blir allt dyrare för en åldrande befolkning gör sådana hälsotal verklig skillnad.

Att teknik och välmående hänger ihop blir tydligt i den lista över de tio mest framtidssäkrade städerna som företaget Dell nyligen tog fram. Det visade sig då att hela sju av dessa även återfinns på listan över världens tio mest hälsosamma städer. Tekniskt välutvecklade städer med hög användning av digitala verktyg blir också de mest hälsosamma. En digital folkhälsorörelse som engagerar fler är kanske den bästa framtidssäkringen.

Den virtuella verkligheten

Publicerad i Dagens Industri den 15 maj, 2016

Vid den senaste upplagan av Dutch Design Week i Amsterdam fick besökare vandra runt i ett virtuellt shoppingcenter bland digitala kläder och varor, tillsammans med andra fiktiva shoppare. När antalet butiksbesök i den verkliga världen minskar och e-handelns konkurrens hårdnar, krävs nya grepp för att locka framtidens konsumenter.

När Facebook år 2014 investerade hela två miljarder US dollar i den blott två år gamla virtual reality-plattformen Oculus Rift, som då inte hade lanserat en enda produkt, höjde marknaden på ögonbrynen. Men Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, var säker på sin sak: “Virtual reality kommer att bli ett lika stort skifte som när internet och mobiltelefonen lanserades”. Och med det uttalandet startades en riktig VR-boom. Både Google och Microsoft har satsat stort. De har framförallt fokuserat på augmented reality där speciella glasögon visar den verkliga och den virtuella verkligheten samtidigt. Digitala objekt projiceras in i vår fysiska miljö.

Vi har hittills vant oss vid att den digitala tekniken mest finns bakom platta skärmar. Det är ett kantigt gränssnitt som kräver knapptryckningar för att få information och tjänster levererade. Med virtual och augmented reality blir det ett mer mångfacetterat och naturligt sätt att med handrörelser, ögonkast och ord interagera med digital teknik. När vi dessutom kan se, manipulera och samarbeta kring det virtuella objektet i vår vardagsmiljö, får vi en upplevelse långt större än den fattigare skärmen. Redan i år förväntas 9,6 miljoner VR-glasögon att säljas, enligt analysföretaget IDC. År 2020 är prognosen 65 miljoner. 

Spelvärlden är lyrisk över de engagerande miljöer VR erbjuder, och så även film- och mediebranschen. Det talas om verklighetsjournalistik där användare får vara med om bombattacker i Syrien och jordbävningar i Nepal såväl som sport med känslan av arenanärvaro.

Men den förväntade tillväxten kräver fler användningsområden än så. Teknikens möjligheter har lockat till intressanta experiment inom vitt skilda branscher. Englandsbaserade Virtalis vill förändra hur tillverkande industri arbetar med prototyper. Tillsammans med Rolls Royce har de byggt virtuella motorer och karosser för designutvärderingar och tester. Wärtsilä skickar med glasögon i sina skepp så att reparationer kan utföras på distans, guidade av servicestationen i Finland. IKEA har byggt en VR-app så att interiördesigners kan gå in i virtuella kök. Zürich Universitet har genomfört virtuella förhör där individer förflyttas tillbaka till brottsplatsen och doktorer har opererat med VR-sändning så att studenter världen över samtidigt, från alla möjliga vinklar, kan följa processen. Just utbildning spås bli en av de stora kategorierna för VR. Att gå igenom Colosseum är en helt annan upplevelse än att läsa en bok, att resa på ett rymdskepp genom solsystemet är starkare än bara platta bilder. Det finns studier som visar att hjärnan bättre lagrar information när vi upplever en simulering, snarare än läser eller lyssnar.

Vad har då allt detta med ett socialt nätverk som Facebook att göra? När den Indonesiska presidenten härom veckan besökte Zuckerberg spelade de pingis i en virtuell värld. Mark sa efteråt: vi har just spenderat 20 minuter med att umgås och göra något i den virtuella världen. Människor vill mötas och gör det bättre när den digitala världen går från två dimensioner till tre. Virtual reality är den digitala översättningen av mänsklig interaktion – med objekt, miljöer och med varandra.

IQ i molnet

Publicerad i Dagens Industri 3 april, 2016

Nyligen gick den omtalade digitala festivalen South by Southwest av stapeln i Austin, Texas. Under en vecka förvandlas staden till ett epicentrum för allt som rör ny teknik. Tidigare år har främst handlat om nya spännande applikationer, det var här både Twitter och Foursquare fick sina genombrott, men årets upplaga präglades av att internet har vuxit upp och blivit allvar. Som Obama sa i sitt inledningstal “det räcker inte med att fokusera på nästa coola genombrott. Det viktiga är hur vi kan använda tekniken för att att lösa samhällsfrågor” ”.

Artificiell intelligens (AI) var konferensens hetaste ämne. Vi har vant oss vid den enklare formen av AI i våra mobiltelefoner som förstår det vi säger, rekommenderar filmer, filtrerar bort spam från inboxen och hittar snabbaste vägen i rusningstrafiken. I den inledande utvecklingsfasen, Narrow Intelligence, löser AI ett utvalt problem. I nästa fas, General Intelligence, kan datorer matcha människors hela intellektuella register. Den sista fasen, Super Intelligence, är ofta visualiserad i populärkultur. Då har datorerna övertaget.

Men vi har långt kvar till den dagen. Kevin Kelly, tidningen Wireds kultförklarade medgrundare, förklarade från scenen i Austin att vi slösar onödig tid på vår rädsla för att datorer ersätter människor. I Kellys värld är värdet av AI att den är helt olik vår egen intelligens. Ju mindre mänsklig AI, ju bättre kan vi samarbeta med den. Vi kan istället skapa mängder av olika artificiellt intelligenta sinnen som ger oss människor fler smarta perspektiv på lösningar.

Den verkliga nyttan av artificiell intelligens kommer när vi tillgängliggöra IQ levererad som en molntjänst. Vi kommer inte att generera vår egen AI, utan likt elektricitet plugga in i ett större system och köpa så mycket AI som vi behöver. Vi kommer att se mängder av startups som tar en befintlig produkt eller affär, adderar AI och får en revolutionerande lösning. Det är den nya molnformeln. De globala investeringarna i AI-relaterade startups har sjudubblats sedan 2010 enligt CB Insight och det pågår en intensiv investeringskapplöpning mellan Google, som har köpt 14 AI-företag, IBM med sin Watson och Facebook med betydande investeringar i AI-program.

Så fort en bransch inkluderar mer data än den mänskliga hjärnan kan hantera kommer AI att få en avgörande betydelse. Självstyrande bilar, cancerdiagnostik, smarta kreditbedömningar och automatisk börshandel sker med AI som motor. Flera lösningar visades upp i Austin. X.ai utför kalenderbokningar, Digital Genius tar över ungefär 60% av alla kundtjänstchattar och Viv är en chatbot som hanterar pre-sales-samtal. Ju mer AI-tjänsterna används, desto smartare blir de. Systemet lär sig av sina egna erfarenheter och en lärdom från ett specifik område kan automatiskt appliceras på andra. Interna processer kan bli lika självstyrande som bilar och Gartner förutspår att den totala kostnaden för företagsdrift kommer att minska med 30% tack vare artificiell intelligens.

Samtidigt som South by Southwest pågick i Austin vann Googles artificiella intelligensrobot AlphaGo över den regerande Go-mästaren i Sydkorea och satte igång nya diskussioner om att robotarna tar över. Men de bästa schackspelarna är faktiskt “kentaurer”, människor som spelar genom att smälta samma sin intuition och kreativitet med datorernas brutala förmåga att minnas, beräkna och förutspå. AI ger oss ny intelligens som tänker annorlunda. Vi får nya krafter men vi måste använda hela vårt mänskliga register för att styra dem på bästa vis.

Discriminating algorithms

Published in Dagens Industri, Nov 2017

Whenever I go to choose a movie to watch, I’m always struck by the fact that the highest-ranking ones don’t appeal to me. I have been wondering if there was something wrong with my taste, but then Wired magazine recently revealed that IMDb’s top movie list allows algorithms to process the voting data – and over 70 percent of that data comes from men. The film site Rotten Tomatoes bases its data analysis on other reviews, but that data comes from a similarly large share of men. In other words, the algorithms that define the world’s best films do so according to men’s preferences. Movies that are ranked high by women do not have a chance at replacing The Godfather or The Dark Knight.

In the current and long-awaited debate on gender equality, it is interesting to reflect on what happens to gender roles when artificial intelligence interprets our data and helps us make decisions. New research from Princeton, published in the scientific journal Science, shows that algorithms to a large extent associate words such as “leadership” and “pay” with men, while words like “home” and “family” are more often connected to women.

With machine learning, when computers sort through large amounts of training data and learn by example, they are using long-ingrained stereotypes hidden in our everyday lives. Machines that are learning to understand human language start from the assumption that a word is best defined by its relationship with other words. Thus machines interpret the word “computer” as something that is related to men, and the word “handicraft” as something that is related to women. This statistical approach captures the cultural and social context of words in a way that reference books have never done – and the algorithm brings our human prejudice into the equation.

We are further contaminating these algorithms through our use of digital services. Most people who are given the task to design a shoe make a male boot and the majority of photographs depicting important occupations contain men. According to researchers at the University of Virginia, machines make gender associations with one third of all objects and that ratio is even higher when it comes to verbs. Google’s software translates gender-neutral pronouns from multiple languages to “he” when the text refers to doctors and “she” when it refers to nurses. It is statistically correct that more doctors are men, but not something that should be communicated as a given.

Microsoft has shown that machines trained on prejudiced original data do not only reflect gender discrimination. Their algorithms connect men with the word “programming” to an even greater extent than what the data actually shows.

When AI-based systems take on increasingly complicated tasks, the risks of automated decision-making increase. If a future kitchen robot serves a man a beer but helps a woman with the dishes, it’s certainly rather annoying. But when robots guide men and women to make different decisions concerning their educations, jobs and pension investments, the consequences become considerably more serious.

Ethical questions about what kind of world we want to teach the computers and how we can get our system to work in the desired direction are extremely relevant. Educational material for children often shows an idealized world, with female role models in traditionally male roles – and the opposite. In the same way, we need gender-conscious algorithms and a modern version of an equality ombudsman to ensure that different individuals are treated fairly. Otherwise there is a risk that the algorithm-driven world will have a far greater affect on us than a few bad film recommendations. We cannot allow the AI systems to confine us to outdated gender roles. Equality in the future must be significantly better than it has been in the past.