Monthly Archives: February 2016

Vården i molnet

Publicerad i Dagens Industri den 13 april 2015

Ett sjukhusbesök kräver nästintill alltid ett synligt och tydligt symptom. Något som känns fel, värker eller är trasigt. Sjukhusen står därmed inte rustade för morgondagens horder av dataupplysta, sensorblingade, dna-testade, fullt friska individer som vill säkerställa att de är på rätt spår för att behålla sin hälsa och undvika sjukdomar.

De är inte patienter, utan individer i behov av friskhus och avancerade preventiva råd baserade på sin unika profil – gärna på distans. Sjukvård kommer att handla mindre om akuta tillstånd och reaktiv symptomkontroll och mer om möjligheten att uppgradera oss själva.

En uppsjö av datadrivna, tekniska lösningar bäddar för ett breddat tjänsteutbud riktat mot de individer som vill självdiagnostisera och ta ett större ansvar för sin egen hälsa. Morgondagens vårdkunder har intelligenta sensorer som mäter sömn, motion och puls, hälsohistorik sparat i sitt moln och de har avancerad sjukhusutrustning som tillbehör till sin smartphone. Med den kan de analysera blodtryck, utandning, svett och urin i hemmet för kontinuerliga rutintester av lever, njurar, hjärta och andra kroppsfunktioner. Vid UCLA i Kalifornien har man till och med uppfunnit en röntgenapparat som inte är större än en mobiltelefon. En röntgenselfie avslöjar snabbt om revbenet är brutet.

DNA-analyser kommer att vara både billiga och lättillgängliga. Redan i dag kan en enklare DNA-analys beställas på postorder för under tusenlappen I resultaten får man sina genetiska risker för farliga sjukdomar. Eventuella preventiva åtgärder kan sättas in direkt – långt innan symptomen är synliga. Kurer som självklart är individanpassade och optimerade för patientens unika metaboliska bakgrund.

Än mer avancerat blir det någon gång i framtiden när små nanorobotar kan åka omkring i blodomloppet. De kan hålla blodet under konstant uppsyn för att upptäcka antydan till cancer eller små skador i kärl som kan leda till hjärtattacker. När en spanarrobot upptäcker ett hälsoproblem kan en annan reparationsrobot åka dit för att göra en automatisk korrigering. Nanorobotarna kommer även att hitta fram till amygdala i hjärnan för att leverera exakta medicindoser för depressioner, ångestattacker och andra åkommor innan vi ens känner av dem.

Den riktiga revolutionen inom hälsa och sjukvård kommer när all tillgänglig data aggregeras och genererar ny kunskap. IBMs superdator Watson kan i dag läsa in alla forskarrön i världen kring cancervård, koppla slutsatserna till individens unika diagnos och behandlingar för att sedan rekommendera en optimal vårdlösning. Med nya medicinska rön som publiceras i en allt snabbare takt är det omöjligt för läkare världen över att hålla koll på nya behandlingsmetoder – men en superdator kan.

Det känns som science fiction, men delar av tekniken är redan på plats och Stockholms läns landsting har startat en utredning om förutsättningar för digitala vårdrum. Med sensorer som motsvarar intensivvårdsbevakning på kroppen och i vår smartphone kan läkare och sköterskor agera i sjukvårdens motsvarighet till flygledartorn som kontrollerar patienternas tillstånd på distans. Det handlar om en fysisk sjukhusmodell som har potential att bli virtuell. Likt de sätt vi vant oss vid att e-handla varor och streama underhållning med hjälp av algoritmers rekommendationer kan delar av sjukvården komma hem till individen. Den största utmaningen blir att få leva tillräckligt länge för att få vara med om den tekniska revolution som väntar inom medicin och sjukvård.

Språkmaskiner gör världen mindre

Publicerad i Dagens Industri den 16 mars 2015

Mitt första jobb var på Toyota i Tokyo. Jag hade fått en tillfällig anställning på den internationella marknadsavdelningen, den enda avdelningen där de talade tillräckligt bra engelska för att kunna ta emot en immigrant. Det var länge sedan, men trots en global uppkopplad värld förblir språken ett hinder för att utveckla affärer, fördjupa relationer och utöva diplomati. I Sverige är språket en stor anledning, eller kanske snarare dålig ursäkt, till att vi inte har fler med internationell bakgrund i styrelser och ledningsgrupper.

Jag flyttade senare till Volvo i Bryssel, språkbarriärernas hemstad. Där bor fler översättare per capita än någon annan stans. På det globala huvudkontoret i Bryssel var språkförbistringarna många. Det kunde vara underhållande, som när vi skulle förklara för de lokala säljkontoren de göteborgshumoristiska benämningarna T-Gul och T-Röd vid lanseringen av Volvos vassaste turboladdade sportbilar i skarpa gula och röda färger. Men även det kunde även vara direkt affärspåverkande, som när den indonesiska regeringens beställning på 30 specialbyggda limousiner misstolkades – och för alltid blev kvar på Hisingen utanför Göteborg.

Ny teknik kan komma att överbrygga språkliga frustrationer genom direkt översättning av världens olika språk så att alla kan prata med alla – likt Universal Translator i Star Trek. Efter femton års forskning har Microsoft lanserat en betaversion av Skype Translator. I videosamtal mellan individer med olika modersmål överförs i realtid en översättning i både ljud och text. Ett språk går in och ett annat går ut. Du väljer en kvinnlig eller manlig röst att representera dig. I nästa version talar mjukvaran med din egen röst. Genom stora framsteg i taligenkänning, automatiserad översättning och lärande mjukvara blir språköversättningen nu så sofistikerad att vi kan lita på både uttryck och nyanser. Skype har 300 miljoner användare och varje samtal gör att tekniken lär sig sociala sammanhang, slanguttryck och dialekter ännu bättre.

Direktöversättning av talet kan förändra hur individer och företag världen över interagerar. För konferenscenter med utländska gäster såväl som multinationellt företag med samarbetande projektteam utspridda över världen är språket den främsta valutan – och nu kliver vi ett steg närmare en gemensam sådan. Översättare och språklärare blir ytterligare yrken som läggs till listan över jobb som algoritmerna tagit över.

Med automatiserade översättningar kommer små språkområden att få det lite lättare att teckna avtal, sälja sina kompetenser och språkberoende produkter världen över – men samtidigt öppnas dörren för konkurrens från de stora globala aktörerna som hittills inte prioriterat små marknader med dyra översättningskostnader. På den svenska mediemarknaden finns det all anledning till oro. Det är en redan stukad bransch som nu får ett ännu tuffare globalt motstånd på sin egen hemmamarknad.

På det stora hela har världen alltid tjänat på ett öppnare klimat med färre begränsningar, som lägre tullar. Med lägre språkbarriärer finns många fördelar. Internationell handel och konflikthantering förenklas, världens bästa universitet blir än mer tillgängliga för fler och familjer som spänner över lands- och språkgränser kommer att fördjupa sina relationer. Världen kommer lite närmare. Själv tänker jag på alla dessa resor och möten i främmande länder där det har varit svårt att förstå varandra. Med en osynlig översättningsrobot i min telefon, eller i min smarta klocka, kommer de samtalen nu att kunna äga rum.

 

Pragmatiska idealister tar över

Publicerad i Dagens Industri den 23 februari 2015

Under en managementutbildning blev vi utskickade till en ung start-up i New York för att förstå morgondagens ledarskap och företagskultur. På det väldesignade Manhattankontoret ekade det tomt. De flesta jobbade från en annan plats, eller en annan tid. En av deltagarna i utbildningen frågade förvånat hur de bar sig åt för att bygga kultur utan att vistas i samma rum. Vd:n ryckte på axlarna och svarade ”Vad menar du med att vi inte ses? Vi ses hela tiden, över internet. Om jag hade tagit hit alla hade de fortfarande kommunicerat via datorn, inte genom att stå i ring och snacka.”

80 procent av den generation som kallas generation Y eller millennials (eftersom de blev myndiga vid sekelskiftet) tycker att deras närvaro på kontoret är onödig, enligt en undersökning av Cisco. Bara 29 procent tycker att möten är en effektiv beslutsmetod.

Millennials går sin egen väg och varför skulle de inte tro på sin egen kraft? De ser varje dag bevis på makt hos den enskilda unga individen. De ser sina generationsvänner få miljontals följare på YouTube och bli agendasättande stjärnor på Twitter. De ser individer under 30 år som startar egna företag och omkullkastar såväl telekom- som musikindustrin och får världen att bygga med block. De är den mest globala och välutbildade generationen någonsin – och den första som har vuxit upp med datorer och internet. Kanske kommer de att prägla samhället lika mycket som 40-talisterna har gjort.

I näringslivet kommer de att tvinga företag till ökad transparens. Enligt en undersökning av PWC är de en generation om inte litar på budskap uppifrån utan vill ha kommunikation som liknar de sociala medier de är vana vid. De ser big data strömma genom företagen och känner sig mer upplysta än distanserade företagsledningar. Även arbetssättet inspireras av sociala nätverk – helst i små tillfälliga grupper som skapar projekt för att nå viktiga mål. De är ovana vid enskilt arbete. Expertis finns alltid nära till hands i millennials sociala värld. När de har möjlighet att rekrytera är det viktigast vad någon har skapat. Ett sidohack med en imponerande app som resultat smäller betydligt högre än fina betyg från exklusiva skolan. Men de har bråttom. Årliga utvärderingar förkastas till förmån för realtidsfeedback och omedelbar uppskattning. Det amerikanska it-företaget Adobe övergav sina utvecklingssamtal förra året för att istället lansera ”check-ins” som fokuserar på kontinuerlig feedback. Men viktigast av allt är att företaget de jobbar för har en mening utöver vinst till ägarna.

Globalt räknar man med att millennials år 2025 representerar 75 procent av alla yrkesarbetande. Många menar att generationen som växelvis har kallats de oanställningsbara eller narcissister är missförstådda. Allt sedan 60-talet har ungdomar i populärkultur och i nyhetsmedier karaktäriserats som rebeller mot etablissemanget. Millennials verkar vara ointresserade av revolution. De ägnar sig hellre åt problemlösning. Millennium-generationen har ett stort engagemang, men de blandar sin samhällsidealism med pragmatism. Den unga vd:n i New York var en social entreprenör med en plan för att förändra världen. Det känns tryggt med en ny generation som förenar tydligare krav med alternativa lösningar. Synd bara att andelen äldre chefer i Sverige ökar och de unga cheferna samtidigt blir avsevärt färre. Andelen chefer under 40 år ligger nu långt under EU:s genomsnitt. Vi borde välkomna en föryngring av näringslivets toppskikt för att skapa och leda ett mänskligare näringsliv.

Robotarna kan inte ta över alla jobb

Publicerad i Dagens Industri 2 februari 2015

Det finns de som tror att vi under vår livstid kommer att se algoritmer och maskiner ta över de flesta läkaruppgifter. McKinsey räknar med att vi skulle spara 180,000 liv per år och kapa sjukhusens operationskostnader till hälften om 15 procent av alla operationer skulle utföras av robotar.

Det kan låta orimligt med robotläkare men i dag flygs våra flygplan på autopilot. Börsdata och sportresultat kan automatiskt omvandlas till nyhetsartiklar genom avancerade datorprogram. Och Netflix rekommendationsmotor har redan eliminerat videobutikspersonalen.

Robotar har gått från löpande bandet rätt in i kunskapsbaserade miljöer. IBMs superdator Watson vinner över människor i Jeopardy och utmanar TV-kockar genom att skapa gourmetrecept. När datorer kan identifiera ansikten och förstå mänskliga gester och röster kan de iklä sig allt fler yrkesroller. De jobb som försvunnit på grund av ny teknologi de senaste åren är inte okvalificerade lågbetalda jobb, utan hyfsat välbetalda positioner. I en nyligen publicerad debattartikel varnar fysikern Stephen Hawkings och svenska stjärnforskaren Max Tegmark för att vi inte förstår konsekvenserna av artificiell intelligens.

Men även innan artificiell intelligens slår till fullo, riskerar vi en omställningsfas med omfördelning av välstånd där alltför många lämnas utan jobb. Självstyrande bilar kommer att vara mer effektiva tidningsbud, taxichaufförer och flygbussar. Algoritmer kan bokföra och Apple Pay konkurrerar ut kassörskan.

Det kommer att vara svårt att vara lågutbildad såväl som högutbildad utan spetskompetens på den automatiserade arbetsmarknaden. Utbildningssystemet måste anpassas till den nya verkligheten. Kunskap som finns i molnet ska inte tryckas in i studenternas huvuden utan istället de kompetenser som gör oss människor unika. I framtidens samhälle kan vi inte utbilda oss i 4 år och sedan bara arbeta. Lika tätt som nya iPhone-versioner lanseras på marknaden måste morgondagens karriärist uppgradera sin kompetens.

Mjukvara äter upp gamla jobb, men ger också nya möjligheter. Förutom matematiker som skriver algoritmer och ingenjörer som programmerar robotar är framtiden ljus för mikroprenörer. Med tillgång till oändlig datorkraft i molnet och sociala nätverk som kopplar samman världens talanger i en jättepool av smarta hjärnor kan individer bidra i företags innovationsprocesser oavsett geografi.

Men vad är egentligen den mänskliga spetskompetensen? Den som datorer inte kan ta över? Det är svårt att tro på automatisering av djupt humana kompetenser som: inspirerande ledarskap, förhandlingskompetens, relationsbyggande i försäljning och förmåga att definiera de frågor datorerna ska svara på. Programvara kommer inte att kunna översätta dataanalyser till kommunikativa budskap som engagerar. Att sätta beslut handling i ett sammanhang förblir en mänsklig kompetens likväl som den riktigt kreativa problemlösningen med de otippade svaren utanför algoritmernas logik.

I det korta perspektivet kommer vi att få billigare och mer effektiv produktion, bättre tjänster och mängder av kreativa människor kommer att tänka ut spännande användningsområden för datorer och robotar. I det långa perspektivet står vi inför risken att få utslagning och stor arbetslöshet eller möjligheten till ett utopiskt samhälle där värdeskapandet är automatiserat och fördelningsmodellen fungerar. År 2030 förväntas vi i alla fall ha fler robotar än människor på planeten. Det är som med all digital utveckling. Först sker det gradvis och långsamt. Sedan plötsligt.

Smart och beroendeframkallande

Publicerad i Dagens Industri den 12 januari 2015

Nu till våren, när mängder av svenskar kommer börja använda sina nya skinande aktivitetsarmband och kämpar med den nyårsutlovade träningen, lanserar Apple den smarta klocka som gör årets julklapp överflödig.

I väntan på den optimala smarta klockan har jag under en tid levt med en mindre avancerad version. Trots brister i både funktionalitet och design har det visat sig vara en beroendeframkallande upplevelse. Jag behöver inte lika ofta håva fram min visserligen smarta men ack så klumpiga telefon 150 gånger om dagen. (I genomsnitt kollar varje vaken individ sin telefon var sjätte minut). Med klockans diskreta charm blir det synligt hur socialt störande våra telefoner är. Med en snabb blick mot handleden kan jag enkelt screena nyhetsflödet, inkommande samtal och sms, samtidigt som små uppdateringar om min fysiska aktivitet håller mig motiverad att fortsätta röra på mig.

UBS förutspår att Apple säljer 24 miljoner klockor under 2015, och 10 procent av alla amerikaner säger att de i år kommer att köpa en smart klocka. 2018 uppskattas den årliga försäljningen för Apple och övriga tillverkare vara uppe i över 100 miljoner enheter.

En framgång för den smarta klockan kan bli genombrottet även för smarta hem. I Googles lanseringsvideo för Android Wear är ett tryck på den smarta klockan detsamma som att garageporten öppnas. Eftersom klockan alltid finns tillgänglig på handleden fungerar den enkelt som hemmets alla fjärrkontroller och svaret på vad som blir sambandscentralen för det smarta hemmet är här. Samma scenario är möjligt för mobila betalningar. ApplePay, och liknande lösningar från andra tillverkare, möjliggör en enkel betalning då handleden hålls framför sensorer vid butikens utgång.

Det tar tid att ta till sig nya produkter, men den kulturella normen är redan etablerad. 55 procent av jordens befolkning bär fortfarande en klocka och känner sig bekväma med formen. Det är fel att misstro klockan på grund av den begränsade skärmstorleken. Röststyrda gränssnitt finns tillgängliga i de flesta smarta klockor – vilket gör att input med hjälp av tangenter eller knappar är onödig. Tanken är att användaren ska slippa använda sök i någon större omfattning. I stället kan tjänster som Google Now ge den information som behövs, när den behövs, utan att användaren behöver be om den. Allt baserat på sparad data om individen, beteendemönster och geografisk plats. Man kan småle åt Apples innovation – individer som skickar vibrationer och hjärtljud till varandra – men en annan fördel med klockan är dess direktkontakt med huden som öppnar upp för en ny typ av kommunikation och tjänster. Innan det börjar regna kan klockan ge en buzz och visa upp ett regnmoln. Vid användning av kartfunktionen kan klockan vibrera på olika ställen för att svänga höger eller vänster. Kommunikationen sker med subtila ordlösa interaktioner mellan användare och klocka, som en nick eller en blinkning människor ger varandra

Världens alla klocktillverkare bör se upp. Dyra objekt kan framstå som dumma statussymboler när smartare alternativ finns tillgängliga. Men framförallt uppstår affärsmöjligheter för de som levererar digitala tjänster. Klockan kan över tid bli vårt första screeningfönster – och telefonen kan följaktligen komma att användas mer sällan. Det smarta med klockan är att dess design fungerar med liten input och liten uppmärksamhet från användaren. Förhoppningsvis kommer vi närmare den ultimata visionen om vad en digital användarupplevelse borde vara, en del av livet utan att avbryta livet.

Dolda tillgångar, delad glädje

Publicerad i Dagens Industri den 22 december 2014

Så här i jultider är vi många som lämnar staden för att fira helgerna på annan ort. Det kan då vara på sin plats att fundera över hur tillfälligt övergivna tillgångar kan aktiveras. Det räcker med en hastig blick på parkerade bilar, tomma kommersiella fastigheter och lägenheter med bortresta ägare, stängda butiker för att se mängder av icke använda resurser.

När urbaniseringen fortsätter och 75 procent av jordens befolkning vill bo i städer blir konsekvensen att vi behöver bo trängre på mindre ytor. Utrymmen utanför hemmen kommer att bli viktigare för att öka livskvalitén och fylla sociala funktioner. Stadens underutnyttjade tillgångar måste öppnas upp till nytta för fler.

På konsumentmarknaden bekänner sig allt fler till den så kallade kollaborativa eller delade ekonomin, som enligt tidningen Forbes kommer att fortsätta växa med 25 procent årligen. Många ser fördelarna i access till bilar, borrmaskiner och båtar snarare än att äga ett fordon eller en pryl som ändå inte används 90 % av tiden. Den kollaborativa ekonomin förespråkar tillgång framför ägande och börjar nu världen över att även appliceras på det urbana landskapet. Vi delar ju redan städernas tillgångar i någon mening, men om möjligheten uppstår fullt ut – hur skulle då vårt vardagliga liv se ut?

I San Francisco har staden skapat så kallade innovationszoner. Vem som helst kan ansöka om att temporärt få låna en del av ett torg eller ett hustak för att ordna sociala event, ställa ut konst eller odla grönsaker. I England har det nystartade företaget Somewhereto skakat fram inte mindre än 37 000 kvadratmeter konstgallerier, gym, dansstudios, bagerier och butiker till den nya generationens skapare. Allra längst fram i den kollaborativa urbana rörelsen ligger Seoul, Sydkorea. Inte mindre än 800 publika byggnader finns i dag tillgängliga för allmänheten att boka. Utlåningen av stadens byggnader, men även till exempel grävskopor, samordnas på en offentlig plattform, ShareHub.

Modern teknik möjliggör insamling av stora mängder data och pedagogisk redovisning av lediga utrymmen och objekt, som med enkelhet kan hyras eller lånas. Avancerade auktionsplattformar gör att uthyrare lätt kan möta intressenter till rätt pris. Liknande lösningar borde appliceras på Stockholms bostadssituation. Enligt en studie av Stockholms Handelskammare skulle den kunna öka med nästan 43,000 bostadstillfällen om det fanns en bättre andrahandsmarknad.

Men det handlar inte bara om ytor och objekt. GoodGym i England uppmuntrar alla som vill träna att snarare springa förbi en äldre medinvånare och leverera dagens måltid eller hygienprodukter. Elöverskott från hushållens mikroproduktion kan delas, och så även oanvänd datakraft och trådlösa nätverk.

Samägande och samnyttjande är naturligtvis mer effektivt för miljön. Enligt Trafikverket ersätter en bilpoolsbil cirka fem privatägda bilar.

Morgondagens städer kommer att tjäna på ett kollaborativt förhållningssätt. Staden kan öppna upp databaser, system och tillgångar till entreprenöriella krafter för att effektivisera användandet av resurser. Allt för att skapa en modern urban miljö där utbytet av varor, lokaler och tjänster ökar aktiveringen av den lokala ekonomin men också väver invånarna samman kulturellt. Delad glädje är dubbel glädje – även i framtiden.

 

Välkomna drönarna till dörrarna

Publicerad i Dagens Industri den 1 december 2014

I vår stressade vardag med allt fler minuters transporttid per dag längtar vi efter en mer lättillgänglig tillvaro. Kanske var det därför näthandlaren Amazons spektakulära tjänst PrimeAir fascinerade så många. En drönare flyger en beställd vara från Amazons lager till det egna hemmet inom 30 minuter. Vi längtar efter att slippa svänga förbi det lokala postutlämningsstället för att plocka upp paket från ehandelssajter. Vi vill spara ytterligare minuter till livspusslet. PrimeAir var vid förra årets julhandel en konceptuell video. Nu testas drönare live på bolagets ägor och kapplöpningen bland de andra teknikjättarna har tagit ordentlig fart. Allra först till marknaden blev DHL som sedan i våras använder sina “parcelocopters” för att leverera medicin till öar utanför Tyskland. Facebook köpte solpanelsdrivna drönartillverkaren Ascenta i april och Google köpte därefter Titan Aerospace.

En drönare är ett mindre obemannat luftfartyg som kan flyga utan mänsklig assistens, med hjälp av GPS och en avancerad autopilot. Finessen är att inte behöva göra mer än att rita en flygrutt på iPaden och drönaren flyger till den plats som har markerats.

Våra associationer till drönare har kommit att präglas av otäcka scener från mellanösterns krigszoner. Det finns självklart problem med obemannade luftburna objekt som kan ha både vapen och kameror monterade. Vi lever i en värld som är mer orolig än någonsin och där vi som individer känner oss allt mer övervakade. Säkerhet och trafikövervakning i staden är ytterligare frågeställningar som måste lösas av världens olika trafiksäkerhetsverk. Rätt använda har drönarna en viktig roll att spela i morgondagens samhälle.

Massmarknaden för drönare är kanske en bit bort, men inte avlägsen. Redan under nästa år förväntas den amerikanska regeringen tillåta kommersiellt bruk av drönare. Ute på den globala marknaden finns redan aktörer som exempelvis Yamahas RMAX-drönare , som övervakar, gödslar och besprutar åkrarna åt bönder i Japan och Australien. I Holland testkörs gulfärgade ambulansdrönare som kan flyga defibrillatorer i 100 km/tim och därmed kortar genomsnittstiden till akutvård från 10 till 1 minut. Samtidigt fylls YouTube-kanalerna med filmer som visare mer eller mindre spektakulära drönarleveranser. Domino’s Pizza har testat att på 10 minuter flyga två varma pepperonipizzor med sin DomiCopter till en hungrig kund en halv mil bort.

Drönare kan flyga lågt såväl som högt, vara små som insekter eller närmare en helikopters storlek, och då kapabla att transportera hyfsat tungt gods. Genom att addera strålkastare, ljudupptagning, kameror, sensorer och robotarmar börjar pusselbitarna att falla på plats. Drönarna blir samhällsförbättrare som kan erbjuda mer än snabbare online shopping: söka barn som har gått vilse såväl som skidåkare som har fastnat i laviner, upptäcka och omedelbart släcka skogsbränder och signalera när de hittar utrotningshotade djur. Nätverk av mindre drönare tillsammans tyda tidiga tecken på en jordbävning, tornado eller lavin.

I det långa perspektivet är kraften hos mängder av nya användare en fascinerande tanke. Chris Anderson, mannen bakom tidningen Wired och författaren till The Long Tail, återfinns idag som grundare och vd för 3D Robotics som tillverkar drönare. De beräknar att kostnaden för en enkel modell snabbt kommer att falla från cirka 7,000 till ungefär 700 kronor. Vi kommer att få se mängder av nya spännande luftburna startups med användningsområden för självflygande farkoster vi ännu inte kan föreställa oss.

 

I framtiden dör vi unga

Publicerad i Dagens Industri den 10 november 2014

Hur ter sig livet när att vara äldre är normen? Människan blir den första arten där de äldre är överlägsna de yngre i antal. För varje år som går blir den förväntade livslängden för nyfödda 3 månader längre. Av de som föds i dag är prognosen enligt engelska Office for National Statistics att hälften får fira sin 100-årsdag. Det är en linjär utveckling som har pågått sedan 1840 och förväntas att fortsätta i samma takt under en överskådlig framtid.

Om vi får ett medicinskt genombrott som motverkar åldrande kommer vi att få en ännu snabbare transformation av samhället. På Buck Institute i Kalifornien har man i experiment fått maskar att leva fem gånger längre än vad de skulle göra naturligt. Vid Harvard University har forskarna visat upp möss som inte bara stannat av i åldrandet utan till och med föryngrats. Förra året bestämde sig även Google för att försöka förlänga livet i en satsning som går under namnet California Life Company (Calico) och företaget 23andme kan förutspå sannolikheten för livets allvarliga sjukdomar genom ett enkelt DNA-test.

Det finns även en spännande marknad för nya tekniska hjälpmedel som kompenserar människans åldrande inom områden där medicinsk forskning ännu inte kan bidra. Robotproteser bär upp trasiga höfter, sensorer på kroppen ger signaler så fort hjärtat sviktar, superhörsnäckor isolerar samtal på långt håll, asiatiska robothunden Pepper gör äldre mentalt friskare genom sällskap och Google glass hjälper ett svikande minne på traven med namn på ansikten vi inte känner igen.

Den tråkiga framtidsbilden av ett åldrande samhälle handlar om enorma ansträngningar för hälso- och sjukvården såväl som en kollaps av pensionssystemet. Men forskningscenter världen över fokuserar på att öka ”hälsolängden” – att skapa förutsättningar för ett friskare liv med färre sjukdomsdagar, vilket kan ge både förvånande och långtgående effekter.

Vad händer när vi alla blir över 100? Det är svindlande att se sitt liv över ett helt sekel och kanske kommer livsfaserna att förändras. Vi blir mer långsiktiga och omprioriterar utbildning, jobb och familj när vi vet att sannolikheten för att vi får fira vår 100-årsdag är hög. Livslångt lärande, pauser i mitten av livet när barnen är små och mer intensivt arbete senare i livet känns som en naturlig konsekvens som utbildare och arbetsgivare bör planera för. Sannolikt kommer universitet och utbildningsinstitut att ha en gyllene marknad om de riktar sig mot de nyfikna äldre. Likaså blir perioden med utflugna barn en betydligt större del av livet där nya sociala sammanhang måste skapas. Boende på varma platser kommer att efterfrågas – vi kommer att se allt fler ställen som likt Florida riktar in sig på en åldrad befolkning med bekvämt boende. Lågmälda och lugna nöjesformer förväntas öka i popularitet, kanske ser vi en renässans för teater, tysta sporter som schack och restauranger som har bättre ljus och lägre musik?

Landets totala Happiness Index kommer att öka då mängder av studier visar på att vi blir lyckligare i livets senare skeden, när materiella framgångar inte längre är lika viktiga. Men hur länge vill vi leva egentligen? När Pew Research förra året frågade den amerikanska befolkningen hur de ser på livsförlängande åtgärder fanns de som kunde tänka sig att genomgå olika behandlingar för att kunna leva längre – men en överväldigande majoritet skulle tacka nej. Även när åldrandets gåta blir löst vill vi kanske att vårt livs historia är färdigskriven där vid 100-sträcket.

Vi behöver big data-redovisning

Publicerad i Dagens Industri den 20 oktober 2014

Jag är 42 år, bor i Bromma, är gift, har barn och kör en Volkswagen. Det är inte svårt att förstå att den informationen finns tillgänglig. Men att datainsamlande företag även vet att jag föredrar att cykla i Alperna framför att åka på solsemester till Thailand, att jag gillar varumärket Jurlique men inte Clinique och att jag kommer att köpa en ny kajak inom 6 månader, är mer olustigt.

Under ytan på våra digitala aktiviteter pågår global insamling av så kallad big data. Den amerikanska datamäklaren Axciom har 700 miljoner kundprofiler världen över med 1,500 informationspunkter per individ. De påstår sig ha 3,000 sannolikheter per person, det vill säga algoritmer som förutspår individens hälsa, finansiella situation, intressen, sexuella läggning såväl som politisk och religiös tillhörighet.

Även i den fysiska världen samlas data. Enligt Harvard Business Review kan varje konsument generera över 10,000 unika datapunkter på ett enda butiksbesök med hjälp av iBeacons och nya trådlösa sändare. Nästintill all typ av data kan användas som ett fingeravtryck för att identifiera individer: ditt val av produkter i en butik, dina geografiska rörelser, till och med din gånghastighet. Och datainsamlarnas löften om anonymiserad data har också visat sig vara svåra att bevaka. Enligt Data Privacy Lab vid Harvard kan man identifiera 87 procent av populationen med endast tre variabler: postnummer, kön och födelsedatum.

Över 80 procent av befolkningen i USA och Europa är djupt bekymrad över bristen på kontroll över hur data samlas in och används, enligt en rapport från TRUSTe. Tvärtemot vad många tror är tillitsproblemen nästan lika stora hos unga som hos gamla. Över hälften av engelsmännen tror att det om 5 år det inte längre kommer att vara möjligt att stänga av delning av geografisk plats och personlig data. Det är smått ironiskt då de stora telekomjättarna redan spårar mobiltelefoners rörelsemönster var sjunde sekund. Därigenom skapar de rörelseprofiler som klustras och säljs vidare. Är du i en park tidigt på morgonen räknas du som joggare eller hundägare beroende på hur snabbt du rör dig.

Och vi talar om stora pengar. Det snabbast växande affärsområdet för kortföretaget MasterCard är att sälja användardata till butikskedjor, banker och regeringar.

Men big data innebär också oändliga möjligheter till samhällsförbättring. Med mobiltelefoner i fickan, den kommande Apple Watch på handleden och sensorer på kroppen som mäter hur vi rör oss, mår och äter, fortsätter mängden personlig data att öka explosionsartat. Vi kommer att bättre kunna förstå sjukdomsförlopp och hitta botemedel, analysera vårt beteendes inverkan på planetens begränsade resurser och erbjuda mer precis samhällsservice till individen. I Oslo har man genom big data reducerat gatubelysningen och minskat dess energianvändning med 62 procent. I Portland har man förbättrat trafiksignalerna och på så sätt minskat trafiken motsvarande CO2-utsläppen från 30,000 bilar per år.

Potentialen för nya affärer och effektiv samhällsutveckling med big data är så stor att vi måste ta diskussionen om datatillgången på allvar. BCG har uppskattat att två tredjedelar av det totala värdet av big data går förlorat om man inte löser tillitsfrågan. Om individer ska motiveras att donera sin personliga information till viktig samhällsutveckling krävs ett etiskt agerande av de datainsamlande företagen. På samma sätt som det idag finns en förväntan om hållbarhetsredovisning borde det ställas krav på en transparent dataredovisning.

Trendsättare i ordets bästa bemärkelse

Publicerad i dagens industri den 23 september 2014

Näringslivet måste vara en del av lösningen på de samhällsutmaningar vi står inför. Då krävs företagare som har mod att gå före och bryta mot traditionella strukturer. Och om fler ska våga följa efter måste föregångarna uppmärksammas och uppmuntras.

I går delades Pontus Schultz pris för ett mänskligare näringsliv ut för andra gången. Ambitionen med priset är att lyfta fram de goda exemplen som är en positiv kraft för samhällsutvecklingen och priset går till en person som har gjort betydande insatser inom mångfald, jämställdhet eller hållbarhet i näringslivet.

Förra årets pristagare, Antonia Ax:son Johnson, hade varit kärringen mot strömmen med hållbarhetsfokus i över två decennier innan tiden gav henne både rätt och affärsframgång.

Karl-Johan Persson får i år Pontus Schultz pris för ett mänskligare näringsliv för att han inte har duckat för modebranschens utmaningar, utan visat handlingskraft i frågor som rör både hållbarhetsindex och den kontroversiella frågan kring mer rättvisa levnadslöner och arbetsvillkor i produktionsländer. På Karl-Johans H&M ingår hållbarhetschefen i koncernledningen, och varje funktion och land har ett hållbarhetsmål. Till följd är H&M världsledande i användning av ekologisk bomull, återvinning av kläder såväl som ekologiska kollektioner.

Det krävs framsynthet för att genomföra hållbarhetsarbete i praktiken. Karl-Johan menar att de miljoner de investerar i hållbarhet årligen kostar på kort sikt – men är bra för efterfrågan, medarbetarnas nöjdhet och affärerna på lång sikt.

Det är svårt att värdera nya idéer och inte minst idéer för att finna de nödvändiga nya affärsmodellerna i en resurssnål ekonomi. Men att bidra till samhällsutvecklingen belönas ofta. När till exempel Skanska startade nya byggprojekt i Östeuropa för ett antal år sedan var marknadens miljökrav låga. Skanska valde att ändå att överinvestera i de allra senaste gröna lösningarna, till omvärldens förvåning. Nu tillhör de Skanskas mest lönsamma projekt. Framtidens tillväxt kommer med nödvändighet ur smartare företag, inte av fortsatt rovdrift på allt mer knappa resurser. Axel Johnson, H&M och Skanska vittnar alla om att samhällets största utmaningar också ger affärsmöjligheter.

I dag ser vi ständigt ökande krav på hållbarhet från talanger, konsumenter och kunder. Försäljningen av ekologiskt och KRAV-märkt ökade med 30 procent under första halvåret 2014 och i en europeisk undersökning av Deloitte visade det sig att hela 60 procent hellre köper ekologiskt än ett specifikt varumärke.

Trots detta är det ännu långt från ord till handling hos många svenska företag. Vi har alla ett ansvar för att stötta affärsidéer som minimerar avtrycken på miljön och drar full nytta av de begränsade resursernas potential. Ett mänskligare näringsliv är bättre rustat för framtiden.