Monthly Archives: February 2016

Min smarta vän

Publicerad i Dagens Industri den 15 februari 2016

Det som fascinerar mig mest med digitaliseringen är den intelligensexplosion vi kommer att se framöver. Med hjälp av sensorer, big data och artificiell intelligens kan vi bli smartare, mer snabbtänkta och upplysta. Långt innan vi har science fiction-liknande intelligenta robotar på plats finns det smart teknik att använda för att digitalisera mänskliga egenskaper och kompetenser.

Ett intressant verktyg i den riktningen är så kallade Virtual Personal Assistants (VPA) som får oss att minnas bättre, analysera större mängder information och fatta snabbare beslut genom en röstbaserad mjukvara i våra telefoner. Baserat på allt du har gjort tidigare, försöker den virtuella personliga assistenten att förstå vad du vill göra härnäst – och hjälpa till med de tjänster du vill utföra. Gartner förutspådde nyligen att hela 40 procent av alla mobila interaktioner år 2020 kommer att bistås av dessa virtuella assistenter.

Samtliga globala teknikplattformar arbetar för att bemästra artificiell intelligens och ta fram mer avancerade virtuella assistenter. Apple har sin Siri, Google har Google Now, Microsoft har Cortana. Kinesiska Baidu har släppt sin version och likaså Facebook. Ambitionen är att skapa allvetande multikompetenta virtuella assistenter. Många andra företag, från biltillverkare till nöjesindustrin, försöker att hitta mer nischade lösningar. De kämpar alla om en strategisk kontrollposition av stort värde, ganska lik Googles sökmotor och dess makt över världens alla frågeställningar. En stor del av världens transaktioner kommer att initieras och rekommenderas av personliga assistenter. De som dominerar assistentgränssnittet kommer att kunna ha en enorm påverkan på individen val av produkter och tjänster.

Genom att lyssna av röst- såväl som textkonversationer, plöja dina email, googlesökningar, bokningar och hålla koll på var du befinner dig geografiskt, kan assistenten veta vem du vill ha möten med, hur du vill resa och vad du vill köpa. Ju mer avancerad e-handeln blir, ju fler transaktioner kan assistenten genomföra utan att du behöver vara involverad. Flygbiljetterna, restaurangbokningen, presenten till vännen som fyller år, kan utföras automatiskt. Assistenten kan även ge dig ytterligare fakta inom områden du just nu diskuterar och förslag till beslut. När din hälsa sviktar kan assistenten ge råd om att ta det lugnt och eventuell behandling, innan du ens har lagt märke till att du håller på att bli sjuk. Mjukvara testas redan som kan identifiera en hjärtattack innan den sker.

Personligen ser jag med spänning fram emot dessa första stapplande steg mot den helautomatiska artificiella intelligensen. Virtuella assistenter blir i en nära framtid ett alternativ till en mänsklig sekreterare. Men det kan vara värt att fundera över den personliga integriteten. Smarta assistenter drar in mängder av datapunkter om varje individ, som sedan kan analyseras och säljas vidare som en betydande intäktskälla. Till skillnad från mänskliga sekreterare jobbar den virtuella assistenten inte bara för dig, utan för mängder av andra personer och framförallt för en global teknikplattform. Kommer assistenten att rekommendera en flygbiljett med ett bolag som Google har ett avtal med eller den som är bäst för dig? Förutsatt att vi löser integritetsfrågan, går vi mot ett samhälle där vi kan fatta mer välinformerade beslut och slipper fundera över mängder av vardagsbekymmer som distraherar och tar tid. Vi kan nu frigöra resurser för de stora tankarna och de viktiga besluten.

 

Ensam i flock

Publicerad i Dagens Industri den 25 januari 2016

Ensamboendet ökar i hela världen – och så gör även ensambeteendet. Historiskt sett har gemenskapen alltid funnits i boendet. Äktenskapet, släkten och grannarna behövdes för att livet skulle gå ihop. Ensamhet betydde utsatthet. Nu är Sverige världsledande i ensamhet. Här är ensamhushållet den vanligaste boendeformen. Världen följer efter och ensamhushållen blir enligt Euromonitor den snabbast växande bostadskategorin fram till 2030. Allt fler föredrar dessutom att utöva sina fritidsintressen i fred. Open Table, en världsledande restaurangbokningstjänst, meddelar att reservationerna för ensamätare har ökat med 62 procent de senaste två åren och Visa beskriver en 15-procentig ökning av ensamresenärer på globala semesterresor.

Ensamorganisationen av livet ökar, och samtidigt även ensamorganisationen av jobbet. Allt fler bär på en önskan om att bli sin egen med ett flexibelt arbetsschema. Vi ser redan ett myllrande mikroprenörskap av frilansande kreatörer och oberoende experter som agerar på digitala plattformar med ökade kontaktytor mot samarbetspartners, ständigt på jakt efter nästa inkomstbringande uppdrag. I England har andelen egna företagare tredubblats sedan år 2000 till15 procent, i USA beräknar researchinstitutet Pew att andelen kommer att öka från 33 till 40 procent innan år 2020. Kollaborativa kontor, där fria agenter är medlemmar, förväntas fördubblas årligen fram till 2018 och WeWork, världens största, värderades nyligen till 10 miljarder USD.

Av vissa beskrivs de individuella valen som ett problem, men ingenting tyder på att vi går mot ett ensligare samhälle. Det visar sig att vi trivs med vårt individuella liv. Upplevelsen av att vara ensam minskar med hjälp av de många kontakterna i varje individs Facebooknätverk och den flitiga kommunikationen i messengerapplikationer. Med digitala verktyg kan vi navigera genom världar av människor, information och idéer hemma i vår soffa. Det bör snarare ses som ett annat sätt att organisera oss i en digital flock. Vi agerar mer individuellt men kompenserar med tekniska lösningar där sociala kontakter, vänners hjälp och nya spännande jobbprojekt finns nära till hands. Den tekniska utvecklingen får världen att kännas närmare och vi klarar oss allt bättre på var sitt håll. Explosionen av delningsekonomin, där vi utbyter tjänster mellan individer, förstärker ytterligare självständighetskänslan. Det mesta går att lösa i ett socialt nätverk.

Ett individbaserat samhälle kräver nya lösningar. Näringslivet måste anpassas till ensamorganiserade företagare med nya kontorsformat, support- och faktureringstjänster såväl som kreativa pensionsidéer. På konsumentsidan upptäckte Alibaba, det kinesiska e-handelsundret, att singelstudenter firade en alternativ alla hjärtans dag och kommersialiserade konceptet. 2014 nådde deras “Singles’ Day” världens största retailintäkt under en dag. Japanska Book and Bed Tokyo är en bokhandel med sovkojor för ensamma gäster med nattlig bokläsarlust. Pop-up restaurangen Eenmall i Antwerpen och London serverar endast gäster i sällskap om en person. Andra kan få problem. Stormarknadernas storpack och tre till priset av två går inte hem hos singlarna.

Det individuella samhället en av vår tids stora sociala förändringar. Om det kommer att få oss att må bättre är en annan fråga. Men det kommer att transformera synen på oss själva och våra närmaste relationer, likväl som efterfrågan på tjänster och hur vi vill leva och arbeta i våra städer.

 

Etik i teknik

Publicerad i Dagens Industri den 21 december 2015

Vi närmar oss nu den tidpunkt på året när vi funderar mycket på våra personliga egenskaper och beteenden. Enligt SIFO handlar svenskarnas nyårslöften i stor utsträckning om att bli en bättre människa. Det vanligaste löftet är att börja leva och äta mer hälsosamt, därefter att träna och sova mer. Men bara tjugo procent klarar av att hålla nyårslöftet som skålades in. Och frågan är hur bra vi egentligen vill bli?

Digitala applikationer kan redan hjälpa oss till ett mer hälsosamt liv, genom att hålla koll på vad vi stoppar i oss, hur mycket vi rör oss och hur vi sover. Snart kommer artificiell intelligens som får hjärnan att minnas och förstå mer – och våra sinnen att förstärkas. Vi blir smartare då våra samlade erfarenheter analyseras av intelligenta matematiska formler och rekommenderar beslut vi står i färd att fatta. När maskinerna inte längre är verktyg som automatiserar det vi redan kan, utan våra intelligenta partners, får vi kapacitet att prestera på en toppnivå vi aldrig tidigare har nått upp till.

Till detta kommer sensationella genombrott inom livsvetenskapen. Den unga forskaren Emmanuelle Charpentier vid Umeås mikrobiologiska centrum MIMS har identifierat ett genmodifieringsverktyg, CRISPR/Cas9, som likt en laserkniv exakt klipper och klistrar på ett förutbestämt ställe i den genetiska koden. Upptäckten valdes i december i år till “breakthrough of the year” i den ansedda tidskriften Science då den kan bidra till att bota ärftliga sjukdomar, göra resistenta bakterier ofarliga och ge människan ett nytt maktverktyg över naturen. Utrotning av såväl fästingar som malariamyggor ligger inom räckhåll.

Artificiell intelligens och bioteknik kan nu på riktigt och för alltid förändra mänskligheten. Stephen Hawkings, Elon Musk och Bill Gates har alla uttryckt att artificiell intelligens är det största hotet mot vår existens. De oroar sig för buggar, cyberattacker och felaktiga instruktioner till maskinerna som styr så kritiska funktioner som våra skolbussar och hjärtoperationer, men än mer för maskiner som utvecklas till en nivå där mänskligheten inte längre har kapacitet att bibehålla kontrollen.

Det blir en paradox. Ju mer vi förbättrar mänskliga egenskaper med hjälp av framkantsteknik, ju mer behöver vi aktivt bygga in grundläggande mänskliga värderingar i tekniken. Vi kan inte lita på att maskinerna följer vår etik och moral när självstyrande bilar är på väg att krocka eller att genetiska val som är för vissa blir bra för alla.

I våras publicerades ett öppet brev från världsledande forskare som varnar för alla försök att genförändra människor, vilket är förbjudet i större delen av världen. Kinesiska forskare har dock testat CRIPR-tekniken på livsodugliga foster. Eftersom metoden är ett snabbt, billigt och enkelt sätt att skriva om den genetiska koden bedöms risken vara större för etiska misstag med förödande konsekvenser för kommande generationer.

Det är lätt att se potentialen i problemlösande teknik som kan få blinda att se, döva att höra och funktionshindrade såväl som äldre att dansa. Likaså möjligheterna med biotekniska metoder som eliminerar ärftliga sjukdomar och skapar lättodlad gröda för de allra fattigaste. Vid Umeå Plant Science Centre har forskare fått fram de första plantorna som genmodifierats med CRISPR/Cas 9. Men när vi går över till tekniskt möjliga övermänskliga prestationer, att hjälpa redan friska att se och höra bättre än normalt, leva längre än vad som kan anses rimligt, detaljmodifiera grödor efter behag och skapa väldesignade barn, vem ska då dra gränsen mellan vad som är bra individen men dåligt för helheten?

Vi behöver en bättre förståelse för de långsiktiga konsekvenserna av ny teknik och en bred diskussion i samhället om hur vetenskapliga genombrott kan påverka synen på människan. Hur gör vi balanserade bedömningar av vad som är naturligt och en bra utveckling – eller vad som bara är djupt omänskligt? Vi behöver en teknikvision för mänskligheten – och en bild av vilka etiska frågor som kan uppstå om vi väljer att använda teknik mot exempelvis genetiska sjukdomar. Det handlar om hur långtgående mänskliga förbättringar vi vill att framtidens nyårslöften ska innehålla.

 

 

Ta dig ur din mediebubbla

Publicerad i Dagens Industri den 30 november 2015

Svenskarna är nu uppe i en timmes daglig konsumtion av sociala medier. Det är i dag själva utgångspunkten för nästintill all mediekonsumtion. I USA är Facebook nu störst på politiska nyheter för unga. I Sverige uppger ungefär hälften att de konsumerar sina nyheter via sociala medier.

Genom att följa vänner, experter och nyhetsförmedlare skapar individer egna personaliserade nyhetskällor på sociala plattformar. De positiva konsekvenserna av det nya medielandskapet är många. Fler höjer rösten och individernas engagemang i samhällsfrågor ökar i takt med att de sociala nätverken får ett större inflytande. Enligt undersökningsinstitutet Pew publicerar hela två tredjedelar av alla sociala media-användare frekvent tankar om samhällsutveckling och politik. Lika många försöker att få fler att engagera sig i sina hjärtefrågor. Det visar sig också att sociala delningar görs av högkvalitativt innehåll. Topplistorna på mest delade artiklar innehåller förvånansvärt få söta kattungar och många seriösa inslag. När det kommer till kritan håller den mänskliga motorn högre kvalitet än sökrobotarna.

Undersökningar visar att den främsta anledningen till att vi delar innehåll är att stärka relationerna till vår nära krets och att bygga upp bilden av oss själva. För att möta dessa behov premierar sociala medier innehåll från profiler vi tidigare har gillat, kommenterat och interagerat med. Den personliga nyhetsfeeden konstrueras av en algoritm som väljer bort 80 procent av vänners publiceringar. Enligt en nyligen utförd studie vid Standford University vet en majoritet av användarna inte att sociala medier prioriterar innehåll vi förutspås gilla och klicka på, baserat på massiv användardata om vårt tidigare beteende. I den sociala ekonomin leker lika barn bäst och rekommendationerna följer minsta motståndets lag.

Undersökningsinstitutet Pew visade vid Edward Snowdens NSA-avslöjanden att befolkningen delades upp i två läger. De allra flesta användarna uttryckte åsikter på sociala medier helt i linje med sin nätverkskrets uppfattning om frågan, trots att de i hemlighet hade en avvikande uppfattning. Snarare än en nyanserad debatt i sociala medier skapades en tystnadsspiral där en åsikt per läger fick råda som dominerande och icke ifrågasatt.

Internet borde vara vårt främsta ögonöppnande verktyg för nya perspektiv, och medieplattformar mötesplatsen för nyanserade diskussioner mellan oliktänkande. Vi har gemensamma ambitioner om ett nytt, mer mångfacetterat samhälle. I den moderna världen är vi allt fler kulturer som vill leva sida vid sida. Samhällsbyggandet 2.0 är inte betjänt av mediekonsumenter som fastnar i sociala rum där likasinnade möts för att växla överensstämmande uppfattningar om omvärlden.

Som individer formas vi av medier, och moderna medier formas av individernas beteenden. Det sista vårt samhälle behöver i dag är fler stängda mikroarenor och onyanserade diskussioner där sanningen är svart eller vit. Risken blir allt större att vi matas med nyheter som bekräftar våra redan definierade världsuppfattningar. Och i andra kretsar bekräftas andra sanningar. Vi kan alla fatta ett medvetet beslut att söka efter individer och åsikter som utmanar vår världsbild, ta in nyheter från fler källor och välja in personer utanför vår komfortzon i våra sociala nätverk. Men vi kommer även att behöva hjälp av morgondagens medieaktörer att exponera fler perspektiv och sticka hål på åsiktsbubblorna. Segregerad mediekonsumtion är inte bra för en modern integrerad demokrati.

 

 

Tjänstemannen är kvar på medeltiden

Publicerad i Dagens Industri den 9 november 2015

Så satt alla återigen kring det stora bordet i konferensrummet på högsta våningen. Det tog drygt en kvart innan frågan var avhandlad. Det handlade om att ändra tiden för ett inbokat styrelsemöte. Tio välbetalda personer hade just spenderat dyrbar tid på att febrilt bläddra i sina kalendrar. En aktivitet som hade tagit några få minuter med hjälp av en digital tjänst.

Hur kommer det sig att det år 2015 fortfarande finns utrymme att med ett glatt leende stolt proklamera att den fina läderalmanackan minsann inte ska rationaliseras bort för en digital kalender och att Mont Blanc-pennan är det bästa verktyget för en att-göra-lista? Hur kommer det sig att anteckningar och dokument fortfarande skrivs för hand och försvinner i gamla block och i dammiga pärmar?

Frågan kan tyckas banal. Men det handlar om att fokusera på värdeskapande aktiviteter snarare än att slösa bort tid på administration eller att leta information. Det är många minuter per dag, och kanske även heltidstjänster, som skulle sparas om alla möten bokades via Doodle istället för i oändliga mailslingor. Om alla hade Dropbox för att göra sina dokument tillgängliga, även för externa samarbetspartner. Om alla installerade smarta mailfilter för att sortera ut det viktigaste. Om Evernote användes för att hålla reda på anteckningar, Scannable för att spara visitkort direkt i kontaktlistan, Pipes för att snabbt summera långa textstycken, Instapaper för att samla läsvärda artiklar och tillgängliggöra dem för kollegornas kunskapstörst. Eller om Slack fick vara företagets sociala nav för att diskutera nya idéer och få omedelbar feedback. Den digitala ekonomin tillåter inte att viktig information sparas hos en enda individ, där den inte är delbar, sökbar eller möjlig att diskutera. Det är lätt att både misstolka och tappa bort Mont Blanc-pennans kråkfötter.

Inom industrin definieras möjliga effektiviseringar och automatiseringar av arbetsprocesser i detalj, med litet utrymme för individen att uttrycka preferenser för hantverksmässiga arbetsmetoder. I tjänstesektorn, inom ledningsgrupper och administrativa enheter, är situationen en helt annan.

Det är dags att hacka tjänstemannen. Utöver att spara hens tid kan en digitaliserad arbetsplats hjälpa till att komma bort från silos, traditionella hierarkier och stelbenta processer som var lämpade för en annan tidsera. Med en digital verktygslåda kan man bättre dela kunskap i nätverk, utveckla nya idéer och samla beslutsunderlag för komplexa beslut. När allt fler företag använder en flexibel arbetsstyrka med en stor andel frilansare och distansarbetare, behövs teknik för gemensamma diskussioner, idéutbyte och feedback trots fysiska avstånd.

Enligt Quora Research är hela 77 procent av yngre medarbetare i teknikbaserade start-ups öppna för arbetssätt som utmanar befintliga normer. Motsvarande siffra är endast 19 procent bland medarbetare i mer traditionella företag.

Det är inte svårt för vare sig en individ eller ett företag att göra en analys av sina värsta tids- och fokustjuvar, för att sedan ta fram en uppsättning digitala verktyg som råder bot på kaoset – man måste bara vilja. Därutöver finns alla de digitala lösningar som öppnar upp för ett nytt sätt att arbeta. Mark Zuckerberg, Facebooks grundare och vd, brukar säga: traditionella företag använder ny teknik för att förenkla det de redan gör, start-ups använder tekniken till att utmana allt som redan görs.

 

 

 

 

 

Sveriges barn halkar efter

Publicerad i Dagens Industri den 19 oktober 2015

I morgondagens fabriker sker tillverkningen helt automatiserat. Maskinerna kan diagnostisera sina egna fel och själva utföra reparationen – men styrsystemen kommer att programmeras av människor. Morgondagens gator kommer trafikeras av självkörande bilar – men algoritmerna kan bilarna inte skapa själva. Morgondagens kassörskor är ersatta av mobilbetalningar – men betaltjänster kräver utveckling. Morgondagens skola ska säkerställa att varje elev går ut väl rustad för framtidens arbetsmarknad – men ingen har lagt programmering på schemat.

Vi kan diskutera hur snabbt automatiseringen slår till, vilka yrken som drabbas hårdast och i vilken omfattning datorerna eliminerar behovet av anställda. Oavsett svaret kommer kompetens kopplad till programmering, mjukvaruutveckling och digital design att öka. Redan i år uppskattar EU att det behövs ytterligare 900,000 programmerare.

I förra månaden kom äntligen nyheten att Skolverket har fått i uppdrag att utarbeta nationella IT-strategier. Resultatet ska presenteras för regeringen under 2016. Det är på tiden om vi ska komma ifatt de 12 EU-länder som redan har programmering inskrivet i läroplanen. Estland startade redan 2012. I Storbritannien undervisas barnen från årskurs 3 i 3D-visualisering och CAD-teknik och i årskurs 7 ska man kunna minst två språk. Observera att då talar vi om programmeringsspråk. I Finland finns programmering på schemat från och med i januari 2016.

I ett land som anser sig vara föregångare i IT-frågor är det anmärkningsvärt att vi har hamnat så långt efter när det gäller utbildning. Vi lär barnen att laga mat, ta hand om barn, svarva och sy korsstygn, men inte hur man skriver kod. Och vi har en lärarkår som aldrig har fått lära sig programmering, vilket i dag saknas i de flesta lärarutbildningarna. Skolinspektionens granskning av nuvarande teknikundervisning, som alltså inte innehåller programmering, visar att det finns stora brister i lärarkompetens och läromedel. Till följd av detta genomförs endast hälften av de i schemat inskrivna undervisningstimmarna. Barnen börjar skolan med digital kompetens, teknikglädje och självförtroende i ryggsäcken, tjejer i lika stor utsträckning som killar. Men i skolan går det utför. Andelen elever som tycker att teknikämnet är meningsfullt och användbart sjunker drastiskt mellan årskurs 5 och 9.

Det är dags att slå hål på myten om generation ”digital natives”. Hur snabbt samhället än utvecklas kommer vi inte att kunna avla fram barn som talar programmeringsspråk från födseln. Det är en inlärd kunskap. Visst är dagens barn oerhört sofistikerade digitala användare. De rör sig obehindrat mellan sociala medier, YouTube och diverse applikationer. Men det är skillnad mellan att konsumera på en iPad och att kunna skriva algoritmer, skapa nya program och lösa tekniska problem. I amerikanska skolor överges surfplattor eftersom utvärderingar har visat de fördummar med sina eleganta förpackningar av skinande applikationer som ger små möjligheter för eleverna att själva förstå hur tekniken är uppbyggd.

En bred teknikkunskap är avgörande om Sverige ska behålla sin konkurrenskraft som nation och för att vi ska fatta rätt samhälleliga beslut. Det är en demokratifråga och blir allt viktigare oavsett yrkesval. Låt oss hoppas att Skolverkets nya IT-strategi ger oss mer än ett rejält kunskapslyft som tar oss ikapp övriga nationer. Den måste vara modig och låta tekniken ta lika stor plats som den har tagit i livet utanför skolan. Och snabbt, för resten av världen springer fort nu.

 

Flytta gränserna

Publicerad i Dagens Industri den 28 september 2015

Studie efter studie visar att ökad mångfald i såväl ledningsgrupper som strategiska utvecklingsteam ger mer innovativa lösningar och bättre affärer. Det är ganska enkelt. En mångfald av erfarenheter och perspektiv ger en mångfald av idéer och från en mångfald av idéer får man de bästa lösningarna. Enligt Harvard Business Review har företag med stor mångfald 45 procent större sannolikhet att ha en hög marknadstillväxt och 70 procent större sannolikhet att framgångsrikt träda in på nya marknader.

Samtidigt visar samma rapport att många chefer upplever heterogena grupper som svårhanterliga och fyllda av konflikter. Ledarskapet känns enklare och mer effektivt när man får jobba med likasinnade. Dessutom förmedlas fortfarande de flesta jobben i Sverige till personliga kontakter, i kretsar där man känner sig bekväm. Men skenet bedrar. Den till synes smidiga arbetsprocessen i en homogen grupp medför snäva perspektiv och därmed en ökad risk för felaktiga beslut när affärerna blir mer globala, turbulenta och komplexa. Det är kanske dags att vi frågar oss om näringslivets chefer inte gör jobbet för enkelt för sig genom att orientera på redan känd mark? McKinseys globala studie ”Why Diversity Matters” visar att företag med högre mångfald har bättre finansiell avkastning än jämförbart branschindex. Värde skapas genom bättre kundinsikt, högre kvalitet i beslutsfattandet, mer motiverade medarbetare och ett bättre varumärke på talangmarknaden.

De mest positiva effekterna uppstår i kunskapsintensiva tillväxtföretag. Inom tech-sektorn springer tidigare homogena företag fort för att inkludera en mer varierad talangbas – i syfte att öka innovationstakten. Apples vd Tim Cook har i ett personligt brev förklarat att det är dags för skärpning. Sedan Apple började mäta förra året har rekryteringen av mångkulturella talanger ökat med över 50 procent. Google lägger under 2015 hela 150 miljoner USD på ett stort mångfaldsinitiativ och ska exempelvis prioritera skolor med stor variation i etnisk bakgrund i sin rekrytering.

Hur blir man då bra på mångfaldsarbete? De som har lyckats har haft en övertygad vd som frontfigur. De har sett till att diversifierade egenskaper uppmuntras och används vid problemlösning och i innovationsprocesser just för att de är olika. Alltför många företag stöper fortfarande olikheter i samma form av gemensamma normer och rutiner. Intressant nog är en noggrann utvärdering av företagskulturen en framgångsfaktor. En riktigt stark och enhetlig företagskultur, som ger alltför detaljerade instruktioner om hur anställda förväntas agera, är inte alltid förenlig med mångfaldsidén och kan verka hämmande för nya tillvägagångssätt och främmande perspektiv. Nyttan med mångfald blir då endast snygga siffror i externa rapporter, inte mer dynamiska grupperingar. Till sist har inkluderande företag metodiskt arbetat för att kompensera icke-ärvd mångfald genom så kallad erfarenhetsbaserad mångfald, såsom aktiv exponering mot nya kundgrupper, placeringar utomlands och mixade lärande team.

Morgondagens framgångsrika affärsidéer föds ur oväntade kombinationer, där ledningsgrupper lyckas ställa sig i skärningspunkten mellan nya användarbehov, snabbrörlig teknikutveckling och globaliserade marknadsvillkor. Det är rimligt att anta att talanger som kan representera olika angreppssätt och erfarenheter kommer att skapa mer kreativa lösningar och innovativa idéer. Då skapas ett tydligt lackmustest för att avgöra potentialen hos en ledare. Hur stor mångfald är du kapabel att leda?

 

Jag vill leva i en smart stad

Publicerad i Dagens Industri den 7 september 2015

I dagarna nominerades de hundra indiska städer som ska ingå i nationellt program för smart teknikutveckling. Kina har utsett 193 för ombyggnation och Sydkorea har skapat världens första från grunden. Staden är i fokus och framstår som allt viktigare i förhållande till nationalstaten. I den internationella konkurrensen blir Sveriges ledande städer allt viktigare och runt om i världen tävlar städerna för att bli allt smartare.

Den stora skillnaden med den smarta staden kommer inte att vara hur den ser ut, utan allt som pågår under ytan. Staden får en central digital stadshjärna som reagerar på våra önskemål och individen betalar för sin medverkan genom att donera sin personliga data. I gengäld får invånarna en grönare stad där vi inte längre behöver elda för kråkorna. Vi kan använda planetens begränsade resurser exakt där och då vi verkligen behöver belysning, värme eller elektricitet. I Songdo i Sydkorea finns automatiska sopflöden som sugs direkt från individens hem in i en underjordisk kanal på enkel resa mot sopsortering. Staden blir mer effektiv då visualiseringar av var hyrcykeln, lånebilen eller drönaren står parkerad gör att vi kan dela på tillgångar. Staden blir snabbare eftersom vi har perfekt realtidsinformation om trafikströmmar och individen kan röra sig där vägar öppnar upp sig och parkeringsplatserna finns tillgängliga. Bilen självparkerar och trafikljus kan reparera sig automatiskt – innan vi har lagt märke till att de är trasiga. Staden blir säkrare genom kameror och sensorer som kan skapa trygghet. Vi tjänar alla på en stad som optimerar flöden så att vi kan andas luften, komma i tid och inte oroa oss för vår säkerhet.

Vi kommer att förstå den smarta staden bättre. Invånarnas data kan användas till detaljerade simuleringar av befolkningens reaktioner vid oväntade extrema händelser som en snöstorm, tågurspårning eller terrorattack – och till bättre förberedelser. Staden kan i realtid visa upp miljöeffekter av individuella handlingar, såsom luftens kvalitetsförbättring till följd av att jag cyklar istället för att ta bilen.

Blir då en perfekt smart stad omänsklig? De finns de som målar upp ett skräckscenario där vi inte bara blir av med vår personliga integritet utan även våra demokratiska rättigheter – då den smarta staden kan räkna ut vad vi vill och inte längre behöver be oss om våra röster eller våra säregna kulturuttryck. Om vi bygger uppifrån, med globala teknikleverantörer som glada påhejare, kan vi få se kusligt opersonliga städer där uppskattat kreativt kaos och kvartersfunk inte får plats.

Den teknologiska utopin är snarare att den smarta staden ger oss en mer rättvis fördelning av resurserna inom planetens begränsningar, och även bättre demokratiska verktyg som gör det möjligt för fler att engageras. En stad, som utöver smart effektivitet, även levererar livskvalitet och bjuder in individernas skaparkraft. I Paris kommer 5 procent av stadsbudgeten att lämnas till en öppen invånarbudget och Helsingfors har öppna tekniska plattformar som låter invånarna bygga sina egna lösningar ovanpå stadens digitala tjänster. Det riktigt revolutionerande vore om tekniken skulle kunna hjälpa oss att återskapa den inkluderande kvarterskänsla vi förlorade när staden byggdes sönder. När fler av stadens funktioner blir tillgängliga i invånarens hand, då kan vi verkligen utnyttja kraften i en urban miljö. Det är en kraft jag vill ha som en av stadens många invånare och en kraft som Sveriges städer behöver i den internationella konkurrensen om framtidens talanger.

Vårt första globala språk är här

Publicerad i Dagens Industri den 15 juni 2015

I dagarna har mitt sms-flöde såväl som mina sociala nätverksfeeder överflödats av glada gubbar, solglasögon och parasoll. Språket utan ord berättar att solen äntligen är här. Vi talar emoji.

I de snabbast växande sociala nätverken kommunicerar vi framförallt med bilder. Det är lätt att uppslukas av berättande i världar som Pinterest, Instagram och Vine, utan att läsa ett enda ord. Vi lär oss att avkoda andras upplevelser och att kommunicera våra känslor med visuella symboler. Varje dag delas 1,8 miljarder bilder i de sociala nätverken och över hälften av alla Instagram-bilder kompletteras med minst en emoji.

Enligt ett flertal studier tar en överväldigande majoritet av alla människor lättare till sig kunskap genom bild eller film än genom text. Och andelen som föredrar visuellt baserad kommunikation växer. I vår stressade tillvaro behöver vi snabbt avgöra vilken typ av innehåll som förtjänar vår dyrbara tid. Företaget 3M har visat att människan kan processa visuell information upp till 60,000 gånger snabbare än textbaserad information.

Digitala hieroglyfer som substitut för bokstäver har vuxit explosionsartat sedan NTT Docomo lanserade den första digitala emojin i Japan 1999. Enligt undersökningsföretaget Pew använder 74 procent av amerikanerna emoji i sin kommunikation, i Kina är det 82 procent. 2014 var det vanligaste ordet i världen inte ett ord, utan ett emojihjärta. Emoji är vårt första globala språk.

I västvärlden började emoji att tas på allvar först när de inkluderas i Apples mjukvara 2011. Ett par år senare följde Android efter. I dag styr ett globalt konsortium över emojianvändningen genom en industristandard för datorers hantering av text skriven i världens alla skriftsystem. I dagarna släpper de årets version, Unicode 8.0, som innehåller en ny uppsättning emojis. Likt Svenska Akademien publicerar de en ordlista – fast i deras fall symboler uppbyggda av kod. Allt för att vi ska kunna skicka våra glada gubbar mellan olika operativsystem.

Med mindre skärmar på digitala klockor får bildspråket ännu större betydelse. Digital kommunikation måste vidareutvecklas för att fungera mer effektivt i de nya mobila enheterna. Vi rör oss mot ännu kortare, ännu mer hyperfunktionell kommunikation och internets invånare fortsätter att favorisera bildspråk före text.

Frågan är om den bildbaserade digitala kommunikationen skapar nya förväntningar även på kommunikation som sker i den fysiska världen – där en stor del av kunskapsinhämtningen bygger på textbaserad information. Förändrar det synen på lärandet? Kan skolan möta fler elevers inlärningsbehov genom ökat bildfokus? Finns det fler tillfällen där användarna föredrar bildspråk snarare än text? I en studie lät man användare chatta online med hälsoexperter såväl som filmexperter. Det visade sig att användarna rankade experterna inom båda områdena som mer kompetenta och även vänligare när de använde bildspråk.

Dessutom visar det sig att emoji påverkar oss till att bli mer vänligt inställda. Florida Institute of Technology har kommit fram till att affärsrelaterade email uppfattas som mer positiva när en emoji läggs till. Det är intressant eftersom människan generellt uppfattar affärsbudskap som mer negativa när de levereras i ett email. 70 procent av all emoji-användning är positiv, endast 15 procent negativ (resterande är neutral). Kanske gör det nya bildspråket oss mer engagerade och vi får en trevligare värld med hjälp av emojis. Det kan vara värt att tänka på för inför nästa email, powerpointredovisning eller vd-brev.

 

Att beräkna värdet på ett liv

Publicerad i Dagens Industri den 4 maj 2015

Nio av tio trafikolyckor beror på den mänskliga faktorn. Vi slarvar, gör missbedömningar, är övermodiga och vissa av oss är inte ens vid våra sinnens fulla bruk. När en trafikfara uppstår har vi i alla tider varit utlämnade åt instinktiva mänskliga beslut. Vi måste inom ett kort ögonblick lösa ett moraliskt dilemma: vilken manöver är mest lämplig för att undvika skador på oss själva såväl, på våra medtrafikanter och på sakerna runtomkring.

Nu kommer de självstyrande bilarna. Enligt McKinsey blir då endast tio procent av alla trafikolyckor kvar. Den självstyrande bilen kommer att upptäcka faror tidigare än den mänskliga föraren, ha snabbare reaktionsförmåga, bättre precision och kalkylera exakt vilka lösningar som finns tillgängliga vid en trafikfarlig situation. En självstyrande bil kan däremot inte utvärdera det moraliska dilemmat i vilka som är prioriterade vid en eventuell olycka.

Den helt självstyrande bilen kommer att behöva bedöma etiska aspekter av en bilkrasch baserat på en förprogrammerad algoritm. Bilen kan beordras att gira förbi en hund för att istället köra över en katt.  Om en mötande lastbil kommer in på fel sida av körbanan kan den självstyrande bilen välja att rädda sin passagerare genom att köra upp i väggrenen, även om en cyklist offras på vägen.

Människan bakom ratten kan förlåtas för felaktiga ögonblicksreaktioner, men en robotstyrd bil har programmerats i förväg till definierade manöver för varje unik trafiksituation. Noah Goodall vid University of Virginia har forskat om moraliska principer vid automatiskt bilkörande. Hans slutsats är att det är mycket svårt att lära bilen djupt mänskliga prioriteringar. Goodall liknar bilens programmering för eventuella krascher vid målsökande algoritmer som används av militära vapensystem och drönare, som ska slå ut militära mål, men undvika att skada civilbefolkningen. Bilens dator måste ha ett program som avgör vad bilen ska köra mot när en krock är oundviklig. Ska bilen sätta sin passagerare främst, genom att hellre köra på en liten bil än en stor SUV? Ska den välja att köra på en Volvo eftersom de som färdas i en säkrare bil rimligen har större chans att överleva? Eller ska den beräkna det totala antalet liv som kan sparas och hellre offra sin ensamma bilåkare än en mötande familj. Alla fallen ter sig orimliga, men prioriteringarna måste ges en lösning i algoritmernas värld.

Den självstyrande bilen kommer att introduceras i steg till marknaden. Googles bilar har rullat i en miljon kilometer utan allvarliga olyckor och Volvo släpper hundra bilar till privatpersoner 2017, men vi får enligt McKinseys rapport vänta till år 2040 för att se tre fjärdedelar av alla bilar helt autonoma. Mercedes Benz S-Class finns redan nu på marknaden. Den kombinerar aktiv farthållare och automatisk filkörning med självstyrande inbromsning och acceleration i hastigheter upp till 60 kilometer i timmen. Det gör bilen till vad branschen kallar 70 procent självstyrande – men det är de enkla 70 procenten.

Behovet av etiska riktlinjer för morgondagens trafik kommer att bli allt större. Det är högst oklart hur prioriteringarna kommer att se ut när livet är som skörast. Situationer som tidigare varit omöjliga att undvika kan nu kalkyleras bort av datorer. Frågan är bara för vem och i vilken rangordning. Tack vare automatisering kan vi skapa ett betydligt säkrare samhälle. Kvar blir betydligt färre olyckor. Men hur olustigt det än kan låta måste vi inleda en diskussion om hur robotar ska värdera liv och hur en dödsalgoritm egentligen kan se ut.